x
Ljudmaräng med double cream

Chvrches, Roskilde Festival

Ljudmaräng med double cream

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

Det joggas och fylleknuffas när människor hör att Chvrches kört igång sin spelning på utsatt tid. En lång flaggstång bärs raskt in från sidan och under tältduken på Arenascenen har många nationaliteter samlats, om än inte lika många som när PJ Harvey sjöng Let England Shake här några timmar tidigare. Tempot är snabbt och bastant, sångerskan Lauren Mayberry mannekängar fram på scen, ett annat uttryck för det är svårt att finna, för det ser lite lustigt ut när hon går och stannar, går och stannar –  fram och tillbaka. Hon utvecklar emellertid scenspråket med att headbanga titt som tätt, men hon gör det så plötsligt att hjärtat hoppar till i bröstet på oss för det ser ut som att hon ska till att snubbla framlänges varje gång.

Europe is lost, America lost, London lost,
Still we are clamouring victory.
All that is meaningless rules,
We have learned nothing from history.

Ljudmässigt är det fullt till bredden, men wow-känslan övergår rätt snabbt i mättnad, svulstigheten får syntslingorna och Laurens röst att bitvis drunkna. Samtidigt grubblar vi över hennes mimik, det ser ut som hon sjunger playback. I två låtar tar Martin Doherty över micken, tyvärr låter det inte lika bra, men tempot är hårt som en studsboll vilket får igång publiken. En norsk och en svensk flagga bärs ut.

All of the blood that was blead for these cities to grow,
All of the bodies that fell.
The roots that were dug from the earth
So these games could be played
I see it tonight in the stains on my hands.

En märklig liknelse men likväl dyker den upp, för det är något med Laurens tidlösa utseende som påminner om en sjuksköterska i vårt första eller andra världskrig. Att hon har en förmåga att se konstant bedrövad ut i varje låt förstärker tidsresan ytterligare.

And about them immigrants? I cant stand them.
Mostly, I mind my own business.
But they’re only coming over here to get rich.
It’s a sickness.
England! England! 
Patriotism!

Halvvägs igenom får vi ett längre mellansnack och äntligen ett leende från Lauren, hon har observerat en skylt i publiken och Storbritanniens uttåg ur EU kommer på tal. Hon återger subtilt Chvrches ståndpunkt: ”We Love Denmark. We Love Europe”. Sen följer Leave A Trace och stadigt handklapp och jubel. En isländsk och en irländsk flagga bärs ut.

We are lost
And still nothing
Will stop
Nothing pauses

We have ambitions and friendships and courtships to think of
Divorces to drink off the thought of

The money
The money
The oil

Vi får Clearest Blue i snygg ljussättning och självklara The Mother We Share avslutar sedan denna ljudmaräng med double cream. En känsla av skam infinner sig. Vi bygger tältläger för nöjes skull, äter och dricker tills vi spricker. Andra reser tält för överlevnad och äter om det finns. För de som befinner sig i berusningens verklighetsflykt är Chvrches konsert lysande, vi andra begrundar varför frosseri är en synd och tackar hellre för att det är över – än för konserten i sig. 

The planet is shaking and spoiled
Life is a plaything
A garment to soil
The toil the toil.
I can’t see an ending at all.
Only the end.

 

(Kate Tempest, Europe Is Lost, 2015)


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA