x
En timmes underhållning för Voxpopgenerationen

Craig David, Bråvalla Festival

En timmes underhållning för Voxpopgenerationen

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

Hela konceptet med Bråvalla känns vara att bygga en så stor festival som möjligt för den breda massan. Ytterst få bokningar avviker från mallen att vara så inne hos kidsen som möjligt, och därför känns den relativt gamle räven Craig David på förhand helt fel i sammanhanget. Möjligen om han hade spelat för 15 år sedan. En klocka räknar ner tiden tills det är dags för den guldsäljande brittens entré, och när det är 30 sekunder kvar räknar jag till 16 personer vid kravallstaketet. Någon sorts rekord i antiklimax? David skiter i vilket och säger att han ser fram emot en intim show.

Där följer en timmes underhållning för Voxpopgenerationen som i sakta mak strömmar mot scenen. Antagligen när de kopplar ihop musiken med namnet som står med stora bokstäver på den grund som ändrar färg för varje ny låt. Grymt snygg inramning, för övrigt. Det är enda gången under helgen som de något mer rutinerade festivalbesökarna och 80-talisterna slipper känna sig utanför bland alla nya stjärnskott på Sensation-scenen. Ingen annan spelning, inte ens Norrköpings Symfoniorkester har heller haft en medelålder över 25 på publiken.

Craig David är en riktig multitalang och behöver ingen hjälp på scen. Det är massor han ska hinna med – allra bäst är det såklart när han är sin egen MC. Det sjungs silkeslent och rappas hypersnabbt till tidlös R&B, pop och hiphop. Däremellan agerar han partyfixare och lirar TLC, Beyoncé, Justin Bieber – och lägger sin egen Walking Away över The Next Episode. När allsången peakar i Davids egna 7 Days halvvägs in i konserten står det ingen vid staketet längre. En mindre men lyrisk publik är upptagna med att dansa.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA