x
Bat For Lashes: The Bride

Bat For Lashes
The Bride

Ett konceptalbum med hjärtskärande och harpklädda ballader

GAFFA

Album / Parlophone
Utgivning D. 2016.07.01
Recenserad av
Emil Viksell

I Joyce Carol Oates bok Fallen kastar sig brudgummen mot döden direkt efter bröllopet. På Natasha Khans konceptalbum The Bride är det istället slumpen som avgör brudparets öde; brudgummen kommer aldrig fram till altaret, han dör i en bilolycka på vägen dit.

Vi får följa med på brudens känsloresa, från förväntningarna före bröllopet, till dödsbudet och till den sorgeresa som sedan vecklas ut. Bat For Lashes jobbar normalt med popdramatik par excellence. Det råder knappast brist på dramatik denna gång heller, men den kommer i annan, mera nedtonad, form. Förutom den feta låten Sunday Love så är det inte särskilt mycket av svulstiga electropop. Istället handlar det om dröjande, harpklädda ballader som tillsammans skapar en drömsk helhet med gåtfull klangbotten.

I denna tid är det inte särskilt gångbart med konceptplattor som kräver ett angreppssätt som påminner om hur man tar sig an en roman. Enskilda låtar har visserligen alltid varit en framkomlig melodi, men sannolikt än mer nu i tider av Spotify, Tidal och Itunes. Som helhet och (typ) roman betraktat är The Bride en fascinerande skapelse. Låt för låt är det dock inte lika starkt som på The Haunted Man (2012) och Two Suns (2009). Och i Widow’s Peak går hon vilse i någon form av peyoteframkallat schaman-nonsens.

Flummigheten har alltid varit Bat For Lashes största fiende, som alla som låter sig influeras av Kate Bush. Ibland misslyckas hon med att hålla en rågång mellan suggestivitet och det som i folkmun kallas: trams. Men bara ibland.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA