x
Michael McDermott: Willow Springs

Michael McDermott
Willow Springs

Chicagos Springsteen låter fortfarande som Springsteen

GAFFA

Album / Pauper Sky
Utgivning D. 2016.07.01
Recenserad av
Emil Viksell

Att liknas vid Bruce Springsteen är ofta en belastning. Gång på gång bygger också jämförelsen snarare på Bossens trötta manér mer än hans ”Phil Spector”-rock. För Chicagos Michael McDermott var liknelsen en direkt förbannelse.

I början av 90-talet debuterade han och det skanderades att han var den nya Springsteen. Sedan blev det inte som tyckarna hade trott eller McDermott hade tänkt sig. ”Karriärsmisslyckanden”, rehab och tio soloplattor senare är det dags för Willow Springs.

Och ja, han låter fortfarande som Bruce, och Dylan, som han också jämfördes med i yngre dagar. Och ironiskt nog är det faktiskt när han låter allra mest som New Jersey-farbrorn som det låter som allra bäst. Men här finns också sådant som inte direkt associeras med Springsteen som är ganska bra. Jag tänker till exempel på den souliga Let A Little Light In – men den hade ändå passat utmärkt på The Wild, The innocent & The E Street Shuffle (1973).

Texterna är djupt personliga. Tyvärr serveras de alltför ofta med en sådan där raspig rockröst, med ett göra-sig-till-patos som knappast någon kan ta på allvar. Synd det.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA