x
Ett projicerande av kollektivt uppdämda ångestskrik

Refused, Storsjöyran, Östersund

Ett projicerande av kollektivt uppdämda ångestskrik

Recenserad av Anders Nilsson | GAFFA

(Arkivbild)

Refused hör till de band som splittrat sina fans rejält. Från långfingerprydda manifest där de ber bransch och presskår dra åt helvete, till återförening 2012 och samarbeten med Max Martins superkommersiella tronarvinge Shellback. Dessa lappkast har inte setts med blida ögon från de som 1998 tog bandets dödsbesked bokstavligt. 

När Umeås hardcoremissionärer håller hov för de som letat sig till Badhusparkens scen i Östersund, får tvivlarna så de tiger. Refused är live 2016 en ångvält, som om de fortfarande var tjugo nånting och orubbligt svinarga på kapitalet. Det är ett kontrollerat kaos. Bindgalet men aldrig ofokuserat. Likt mathcore-bandet The Dillinger Escape Plan finns där en sylvass, nästan matematisk precision. Dennis Lyxzén, David Sandström, Kristofer Steen och Magnus Flagge, förstärkta av Mattias Bärjed, är snortajta och alstrar ursinnig energi – som i öppningsnumret Elektra från comeback-plattan Freedom. På scenen far frontfiguren Lyxzén omkring som en tätting. I var och varannan låt tycks hans spastiska improvisationsdans nå en kulmen, där han ser ut att kunna flyga av scengolvet av bara farten. Inte oväntat är det avslutande New Noise som skapar mest glädje i publikhavet.

Möjligen finns det någon sista topp kvar att nå när 25 år som band ska summeras. När de är som bäst är Refused ett projicerande av kollektivt uppdämda ångestskrik. Som mellansnack manar Lyxzén till skärpning och pratar engagerat om patriarkatet och mäns våld mot kvinnor. Innan Refused Are Fucking Dead fyras av, säger han som ett direkt svar till sina kritiker: "Man har fan rätt att ändra sig." Och tur är väl det. Över Storsjön ekar beviset för att Refused-maskineriet lever i allra högsta grad.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA