x
Gediget men uddlöst av souldrottningen

Titiyo , Stockholm Music & Arts

Gediget men uddlöst av souldrottningen

Recenserad av Lukas Lind | GAFFA

Med de svartröda White Stripes-kulörerna står Titiyo flankerad av ett ungt band mallan två stora guldfärgade flaggor. Bakom henne tornar en världkarta upp sig. Det är en uppdaterad Titiyo, som i och med fjolårets platta 13 Gården bytte språk till svenska. Texterna på skivan behandlar hennes uppväxt. Det är hennes självbiografi där hon samarbetat med flera duktiga musiker. Bland annat har Jonathan Johansson hjälpt till med texterna, också namn som Martin Sakarias, David Lindvall, Dante Kinnunen och Linnea Henriksson finns i kulisserna. 

Konserten är minutiöst välorkestrerad. Varje ljud sitter precis där det ska. De moderna inslagen med subbasar, autotunade röster i periferin, tuffa instrumentala partier med tunga beats och trance-flörtande syntslingor alterneras. Men det är någonting som skaver. Kanske är det att hennes sätt att sjunga på inte limmar med det moderna poptilltalet i musiken, kanske är förklaringen att den långvariga svenska poptrenden att romantisera uppväxten (samhällstrend) börjar kännas aningen utnött. Hennes låt Solna är dränkt i just den där nostalgin kring uppväxtorten, där man till och med tilltalar orten som att det faktiskt var en riktig person. Som bland andra Oskar Linnros gjorde i Ack, Sundbyberg på sin första soloplatta. 

På scen är Titiyo proffsig. Det är någonting kantigt med hennes sätt att hantera scenen och publiken. Hon är nonchalant och självsäker. Hennes kantighet är obrydd, men verkar gå hem hos lyssnaren. "Det är ju kul att komma ihop" säger hon innan allsången till Lullaby drar igång. Det generarar i ett skratt. En glädje som hon inte är rädd för att begrava i mer allvarliga mellansnack inför några av låtarna. 

Jag tycker om när artister börjar sjunga på svenska. Och Titiyos texter är välskrivna och dynamiska. Men tyvärr blir konserten som mest intressant när hon spelar just Kleerups Lullaby, sin gamla hit Come Along och Man in the moon. Jag tror att med en till svensk platta i bagaget, innehållandes ett par till av den direkthet som låten Självantänder äger, kan hon på riktigt tilltala den unga publik som hennes band redan gör. 





Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA