x
Vinnarskallementalitet trots svårflörtad publik

Dolores Haze, Storsjöyran, Östersund

Vinnarskallementalitet trots svårflörtad publik

Recenserad av Anders Nilsson | GAFFA

Stockholmsbaserade Dolores Haze spelar vad som i folkmun skulle kunna benämnas punkrock, eller som de själva kallar sin stil: "California goth, rage rave, goth sex, champagne supernova och diva couture". Det är en uppfriskande attityd i ett ängsligt indie-Sverige. Gitarristen Lucky Lollo (Lovina Isaksson) uttryckte i en intervju förra året: "Det är ganska jobbigt att folk tror att vi ska vara 'gör det själv' och indie när vi bara vill skriva på för det största skivbolaget". En sådan ambition känns inte orimlig för en Grammisnominerad kvartett som har världsherravälde skrivet i pannan.

Vinnarskallementaliteten märks när de gästar Storsjöyran, även om spelningen i Storsjöteaterns källare rullar igång på treans växel. Dängan The Haze Is Forever borde räcka som tempohöjare, men sångerskan och basisten Groovy Nicks (Nicki Dar) är uppenbart frustraterad över publikens återhållsamhet: "Kom igen nu för fan, var inte så sega [...] det ser ut som Trädgården i Stockholm där alla står och trycker vid kanten." Lucky Lollo, trummisen Foxy Sagz (Saga West) och gitarristen Groovy Fuck (Tyra Hasselrot) verkar hålla med. Det är som att band och publik väntar in varandra. Men efter halva konserten och stökiga Peaches-covern Fuck The Pain Away, händer det något. För varje låt stiger temperaturen. Den unga kvinnan som stått längst fram vid scenen och sjungit med i varenda låt, är inte längre ensam om att visa vördnad. Strax bakom henne står en man i kryckor och röjer för två. Kryckan han inte behöver för att hålla balansen, vevas så frenetiskt i luften att han ser ut att vara på väckelsemöte. Allt fler följer hans exempel och höjer sina händer.

Elektroniskt färgade I Got My Gun står ut som en spjutspets bland konsertens övriga uddar. Låtskrivarhantverket – det kryllar av smittande text- och melodikrokar – antyder en och annan framtida brottarhit. Efter det minutlånga extranumret Propaganda Goth Club, lämnar Dolores Haze efter sig en publik som i sista stund verkar inse att de vill ha mer. Tjejen som kunde alla låttexter säger efteråt att hon tycker att bandet förtjänar en större scen. Hon lär med all säkerhet få rätt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA