x
Sagolikt filmisk musik som väcker frågor om tillhörighet

Teitur, Storsjöyran, Östersund

Sagolikt filmisk musik som väcker frågor om tillhörighet

Recenserad av Anders Nilsson | GAFFA

(Arkivbild)

När man hör One And Only, är det inte svårt att förstå att låten blev soundtrack till Hollywoodrullar som My Super Ex-Girlfriend och Aquamarine. Den lågmälda, färöiska singer-songwritern Teitur Lassen gör nämligen extremt filmisk musik. För Östersundspubliken introducerar han sig genom att från början till slut spela sitt rosade debutalbum Poetry & Aeroplanes från 2003. Det konceptet ska visa sig bli en sagolik hyllning till albumformatet och en uppvisning i genomtänkt låtordning.

Storsjöteaterns avlånga konsertlokal Intiman gör skäl för sitt namn redan innan konserten har börjat. Publiken sorlar av förväntan. Ett gäng strategiskt utplacerade loungemöbler blir snabbt upptagna. Som vore de statister på fik i en amerikansk ungdomsserie, sätter sig några unga vuxna på golvet framför scenkanten och myser.

Inledande Sleeping With The Lights On, som i denna tappning framförs med endast piano och sång, handlar om att drömma sig tillbaka till något underbart som inte höll. När Teitur når första refrängen är det så bitterljuvt att hjärtat går sönder. Det är uppriktigt och oerhört romantiskt. Så fortsätter det, mestadels med pianot utbytt mot en akustisk gitarr. På några av låtarna gästar en stråkkvartett med arrangemang så vackra att man önskar att de fick spela hela tiden.

Mellan låtarna charmar Teitur publiken genom att prata på svenska han berättar att han bott i landet och lärt sig språket. Han är nästan provocerande ödmjuk; ingen skulle bli förvånad om det visade sig att han var skådespelaren Michael Ceras hemliga storebror. Nog för att han har obefintlig stjärnglans i traditionell bemärkelse, även en alldaglig framtoning kan bevisligen nå storpublik (lex Adele). Kanske kan Teitur få ett välförtjänt uppsving när vanlighetsfaktorn är på högsta mode, om inte annat för att musiken är magisk i sin egen rätt. Precis som i biomörkret under en gripande film, gör den att man för en stund tappar begrepp om tid och rum. Låtarna Amanda’s Dream och extranumret Home handlar om tillhörighet var man upplever att man hör hemma. När salong Intiman ger Poetry & Aeroplanes, är det omöjligt att inte känna sig både mentalt och fysiskt hemma. Att med musik lyckas frammana sådana känslor, är i sanning en bedrift.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA