x
Snyggt och stiligt utan lidelse

The Last Shadow Puppets, Way Out West

Snyggt och stiligt utan lidelse

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Alex Turner (Arctic Monkeys) och Miles Kane (The Rascals) är en duo som gillar poser och dekadent 70-talsmode. Turner struttar runt i ”udda kavaj”, spetsiga vita boots och runda solbrillor med gult glas. Kane glider runt i något slags öppen kimono.

Och det är tyvärr mycket så där: en känsla för estetik och stil på bekostnad av musik som säger någonting om, ja, livet. I mångt och mycket spelar duon poppig rock över diverse Bond-låtar. Filmmusik med popmusik ovanpå. De har med sig en stråksektion som förstärker känslan av 60-talsorkester, och det är tur det, utan stråkarna hade detta blivit rätt påfrestande.

I jämförelse med landsmännen i The Libertines eller Morrissey känns The Last Shadow Puppets rätt lama. Turners coolness och röstkvaliteter går inte att förneka. Men de saknar Morrisseys poetiska träffsäkerhet och politiska känsla och The Libertines vackra, ovårdade odågor-med-talang-vajb. Och Miles Kane både ser ut som och låter lite som den dalande Mike Skinner.

Daniel Romano är betydligt bättre artist att vända sig till om man vill djupdyka ned i ett filmiskt 60-tal. Men ibland bränner det till. Även om det känns lite som att de ligger i samma växel konserten igenom så är kompositionerna är överlag väldigt snygga och The Age Of Understatement görs i prima version.

Covern på Leonard Cohens Is This What You Wanted är ganska kul. Den leds av Turner. Och så är det, bäst blir det när den mest kompetente av de två som håller i taktpinnen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA