x
Sveriges mest relevanta popstjärna sedan Henrik Berggren

Hurula, Linné, Way Out West

Sveriges mest relevanta popstjärna sedan Henrik Berggren

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

Det är lite ironiskt att det slumpade sig så att Robert Hurula och The Libertines skulle spela samtidigt. På min promenad mot Linnétältet passerar jag luftgitarrsrockande ungdomar och ylande nostalgiker med blicken fäst mot fadersgestalten Pete Doherty. På så vis är de vandras motsatser, Hurula och Doherty, där den sistnämnde är en slags nostalgisk karikatyr på sig själv omgiven av människor som mest vill ringdansa till Can't Stand Me Now är Hurula en artist här och nu. Helt utan pretentioner och slitna rock-klyschor. En av Sveriges mest relevanta popstjärnor sedan Henrik Berggren, har det visat sig.

Här är det ingen med jeans-shorts och stövlar som smådansar i regnet med bästisarna. Här står folk ensamma, fokuserade med knuten näve i luften vrålandes till Luleåsonens texter om utanförskap och krossad kärlek. Huvudpersonen själv är både uppsluppen och fokuserad, på ett sätt som är svårt att beskriva. Det han gör och hur han gör det framstår som så självklart för honom själv att det nästan skulle kunna tolkas som blasé. Det är förstås motsatsen; varje skrik, gitarrslinga och tonartshöjning i 22, Betongbarn och Sand känns i hjärtat som en dolk. Man glömmer bort festivalens alla mediokra spelningar och tillåter sig själv att bara stå där med lysande ögon i mörkret och beundra.

Och för att toppa sig själv och festivalens solklart bästa konsert avslutar bandet med ett tio minuter långt gitarrmanglande mantra med nya låten Kom Över Nu. Själv har han för länge sedan kastat sig ut i publikhavet och försvunnit, gitarrist och trummis har lämnat. I ett ensamt skimmer står basisten kvar och fortsätter mangla i vad som får tiden att stå stilla, innan hon till slut med ett duns kastar basen i golvet och odramatiskt lämnar scenen.

Jag är fortfarande mållös.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA