x
Mörk lyxpop från Sveriges bästa band

Deportees, Way Out West

Mörk lyxpop från Sveriges bästa band

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

The Big Sleep-väder”, säger Peder Stenberg och tittar upp mot himlen. Han refererar till omslaget på bandets senaste albumsläpp. Sedan börjar det hällregna, alltså verkligen pissa ned. Men det gör liksom ingenting. Och när de spelar Terror så slutar det regna och solen tittar fram. Ironiskt nog. För det är fanimej ingen munter historia, The Big Sleep (2015), och Terror är ett grandiost sorgeepos och en låt som träffar mitt i samtidens solarplexus.

Deportees är inget krångligt band. Trots The Big Sleeps svärta och trots att plattan handlar om det dystra samhällsklimatet och Peders eget mörker. Det är lyxpop med build-ups och explosioner. Det rimmas vid behov och texterna är poppigt plakatlika. Trots det, eller kanske just därför, träffar de så ofta något slags populärmusikens idealton. En ton där eufori samsas med melankoli och en känsla av absolut ”nu”.

Den känslan blir ännu starkare live. Peder är på tårna, studsar runt i sin ”casual-kostym”-stass av skandinavisk – antagligen – design och sjunger ut sin och vår smärta. Sveriges okändaste kändistrummis, Thomas Hedlund, skänker en distinkt synthrytm till musiken – gör den ännu dansvänligare. Och Jennie Abrahamson på klaviatur växlar mellan synt-, americana och nästan Roy Bittan-slingor.

Deportees är och förblir det här landets bästa band.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA