x
Opeth: Sorceress

Opeth
Sorceress

Mer lättsmält än någonsin

GAFFA

Album / Nuclear Blast
Utgivning D. 2016.09.30
Recenserad av
Jesper Robild

Vi inleder med ett tyvärr till alla som hoppades på ett Opeth som blickar tillbaka till 2005. Ett av de adjektiv Mikael Åkerfeldt har använt för att beskriva vad han kallar sin bästa skiva hittills är ”heavy”, men någon dödsmetall är det inte tal om. Sången är 100 procent ren, och precis som på de senaste två albumen är det proggigt så det förslår. Det har gått ett tag sedan majoriteten av låtarna var över tolv minuter, men när Jocke Svalberg promenerar med dissonanta ackord över orgel och mellotron till knepiga ackordföljder sätts hjärnan i arbete. Dock inte lika hårt som vanligt.

Sorceress visar nämligen på ytterligare en ny sida hos Opeth. Som vanligt finns det max tre klassiska refränger per album, och talrika tonartsbyten gör att melodierna behöver några chanser innan de sätter sig. Ändå känns låtarna mer lättsmälta, lättillgängliga och catchy än någonsin – undantaget farbrödernas favoritalbum Damnation. The Wilde Flowers bjuder på fräsiga gitarrsolon och ösig hårdrock, The Seventh Sojourn är arabisk folk och bästa låten Era är rentav allsångsvänlig.

Är utvecklingen positiv? Sådär överlag. Är det bra? Javisst! Bandet har dock en diskografi av så pass hög kaliber att det blir tufft vid inbördes bedömning. Undertecknad tror inte att Opeth måste backa några steg för att producera nya mästerverk, men inte heller med Sorceress har de fått till en förstklassig progpärla. Kanske hintar textraden ”end of an era, start of new” om att vi får något helt nytt nästa gång.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA