x
Överväldigande i sin uppfinningsrikedom

Chicagojazzen Arkestra, Musikens Makt, Luleå

Överväldigande i sin uppfinningsrikedom

Recenserad av Viktoria Ottosson | GAFFA

– Ja, jag såg att de hade en massa saxofoner och sånt, så det är väl någon form av jazz, spekulerar ett par utanför Potatiskällaren, Musikens Makts minsta scen, några minuter innan Chicagojazzen Arkestra ska börja spela.

Eller upp och upp, scenen är nästan i jämnhöjd med publiken och backdroppen utgörs av insidan på ett vitt tält och en stor mängd aluminiumfolie. 

Musiken är till största del instrumental och rör sig mellan frijazz, gammel-hårdrock men främst kan kanske paralleller dras till svensk 70-tals-progg och band som Samla Mammas Manna. Chicagojazzen är Erik Karlssons numera tioåriga projekt. Han började spela in och släppte sin första, hembrända, skiva som 14-nåring. Genom åren har det blivit ett tiotal släpp, och till hösten ska hans andra vinyl släppas, nu på indie-bolaget Zeon Light. 

Live blir Chicagojazzen till en nio personer stor Arkestra med, förutom den vanliga rocksättningen, två saxofonister, en violinist och två trummisar. Erik själv står vid sidan av i vit overall och påminner i sin anspråkslöshet om den etiopiske jazzmästaren Mulatu Astatke. Fokuset är på de två saxofonisterna, Ingrid Arvidsson och Lage Johansson, som med sina horn ger musiken sin tydliga karaktär. Vid varsitt trumset sitter Emil Uppenberg (Spice Boys, Lotus Grip) och Rickie Östlund (Üni Foreman) och blandar koklocka med femtakt och dansanta rytmer. De akustiska instrumenten hade kunnat ligga högre i mixen men är ändå trollbindande. Lina Högström (Skator, Boys) spelar fiol och nynnar på en lekfull slinga i ett av setets starkaste låtar, Semester, en av två låtar från den kommande skivan som redan ligger ute på Soundcloud. 

Stämningen i publiken är förväntansfull och följer Arkestrans varje ton, trots att ingen av bandmedlemmarna riktigt kommunicerar med åskådarna. De har fullt upp med att hålla koll på vad alla andra i bandet gör.

Under större delen av konserten strular orgeln och ljudteknikern springer fram och tillbaka till scenens vänsterkant. Överhuvudtaget blir det väldigt trångt när hela Arkestran ska tränga sig samman men ändå ha plats att leva om. För visst svänger det, mellan blåset, fiolen och de stundvis tunga riffen.

Chicagojazzen Arkestra är överväldigande i sin uppfinningsrikedom och hade, sin indie-status till trots, kanske klarat av en snäppet större scen. Men i och för sig, då hade de kanske behövt spela någonting som gick lättare att beskriva och hade alltså inte varit Chicagojazzen Arkestra.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA