x
Allt vi har är nu

Years & Years, Popaganda, Stockholm

Allt vi har är nu

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Years & Years gör bagatellartad electropop. Flyktig sådan. En dagslända. En fluga. Snabbt brinnande musik, lika kortvarig som en tändsticka. Mer än så är det inte.

Men precis som man med varmt hjärta minns de där festerna där man haft långa, djuplodade samtal med spännande själar över rödvin i något kök, så minns man de där helt urballade, champagnerusiga glädefesterna när man inte gjorde något annat än dansade och skrattade. Eller minns man inte på grund av alkoholens effekter så hänger den där glädjen på något sätt ändå kvar i kroppen.

Years & Years bjuder på den senare sortens fest. Och allra mest fest blir det tack vare frontmannen Olly Alexander. I snickarbrallor, oversized, färgglad t-shirt och skär keps hoppar och studsar han fram detta sommarparty i kärlekens tecken. Han framstår som en Dennis The Menance på MDMA. En spelevink som också bjuder på spexiga dansmoves med inspiration från djurriket, närmare bestämt krabbor.

Särskilt slipat är det inte, det svajar liksom fram. Men va fasen. Mitt i allt så friar en av gruppens scentekniker till sin fru in spe mitt på scenen! Han som friar gråter, hon gråter (tror jag), folk i publiken gråter. Kvinnan får sedan sitta bredvid Olly när han spelar pianoballaden Eyes Shut.

Det låter som Hot Chip-light. Och det är en pop som i popanda lånar lätt och otvunget från alla möjliga håll. Här finns mycket synth, en hel del R&B och en del dancehall. Allt smyckat med mer eller mindre klubbiga smådelar. Tydligt märks också 90-talsarvet – Desire låter än mer som en nedsölad Rythm Is A Dancer live.

Men det är mindre viktigt hur det låter. Mer viktigt är hur det känns. Och det känns bara jävligt bra. Den spännande covermixen på Katy Perrys Dark Horse och Drakes Hotline Bling placerar också Years & Years än starkare i poppens lättviktiga förgänglighetsuniversum. Allt vi har är nu!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA