x
Britney Spears: Glory

Britney Spears
Glory

Nytt album – ny era

GAFFA

Album / Sony/RCA
Utgivning D. 2016.08.26
Recenserad av
Helena Nilsson

Det är svårt att greppa att det gått 18 år sedan ...Baby One More Time. För en som på den tiden fortfarande gick på lågstadiet och lekte med Barbie-dockor är det svårt att tänka sig en uppväxt utan Britney Spears, och att hon lyckats behålla en plats inom popmusiken i snart två decennier måste ju bara ses som en imponerande prestation. Nionde albumet beskriver hon som början på en ny era, och det låter faktiskt som om hon fått nya krafter.

Glädjande nog har hon lagt mycket av EDM-inslagen, som präglade stora delar av Britney Jean, bakom sig. Visst finns fortfarande de obligatoriska envist pumpande klubb-takterna, men desto fler stunder som för tankarna till 00-talets Britney-pop och gör det svårt att inte bli lite nostalgisk. Samtidigt ger Glory intryck av en mer avslappnad och lustfylld artist. Hon tar ut svängarna på ett sätt hon inte gjort på länge men ibland blir det tydligt att rösten inte riktigt håller, som i Private Show, en 2016 års lekfullare I’m A Slave 4 U. Det är i de mjukare och mer lågmälda låtarna, Invitation, Make Me..., hennes nasala röst gör sig bäst.

De mest intressanta stunderna hittar man på deluxeversionen – Liar med country-rockiga inslag, If I’m Dancing som kan vara en av de bästa låtarna på hela albumet, och Coupure Électrique som sjungs helt på franska (första gången hon sjunger på annat språk?), vågat men med ett diskutabelt resultat. Ja, det är en hel del autotune och tillrättalagd pop men vad gör väl det? När Britney avslutar standardutgåvan av Glory med ett ”that was fun!” kan man faktiskt tro att hon menar det, och hålla med.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA