x
White Lies: Friends

White Lies
Friends

Obesvarad kärlek, förlorad kärlek, frånvarande kärlek

GAFFA

Album / Infectious
Utgivning D. 2016.10.07
Recenserad av
Helena Nilsson

White Lies känns lätt igen på sin mörka, romantiska synth-rock, ett sound de mer eller mindre hållit fast vid sedan debuten To Lose My life 2009. Ibland har det lyckats utmynna i riktigt träffande låtar, ibland i en formlös gegga.

Friends är ett mer enhetligt album än förra Big TV, och Take It Out On Me – som för övrigt var en låt om en Instagram-stalker innan texten ändrades – lät lovande som första singel. Men som etta i låtlistan följs den sedan, med några undantag, av en samling rätt anonyma låtar. Det är fortfarande samma fylliga och behagliga ljudbild, om än klarare och med mer synthslingor, och Harry McVeighs lättigenkännliga röst i fokus. Come On är ett skönt avbrott från resten med sina malande gitarrer.

Ganska uteslutande handlar det om obesvarad kärlek, förlorad kärlek, frånvarande kärlek ... och hur många sorters olycklig kärlek det nu finns. Det låter med andra ord fortfarande väldigt mycket White Lies, lite kvävande i längden men rätt bra i små doser.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA