x
M.I.A.: AIM

M.I.A.
AIM

Stundtals blir det lite väl förvirrande

GAFFA

Album / Interscope
Utgivning D. 2016.09.09
Recenserad av
Simon Lundberg

Det finns ingen som M.I.A. Bokstavligt talat. Genom genrer och åratal har många försökt, men det är aldrig någon som lyckas leva upp till hennes första skivor Arular och Kala från mitten av 2000-talet. Genialitet. En nivå som dessvärre senaste AIM inte lyckas leva upp till.

Början är stark med politiska frågor om människor på flykt som "vad är egentligen grejen med all den här skiten" – för att sammanfatta låten Borders som egentligen är skivans starkaste. Även Skrillex- och Blaqstarr-skrivna Go Off håller stabil nivå. Dessa släpptes dock för vad som kändes en evighet sen.

Sedan blir det svårare. Det känns som att M.I.A. och hennes producenter har tänkt ut en komplicerad väg. Mycket repetition. Mycket repetition. 

Som tur är håller sig ljudbilden sann till det som inspireras av det indiska och det traditionella. Ali R U OK? är just det mest lyckade konststycket. Hela albumet växer efter antalet lyssningar. Zayn Malik-duon Freedun går från frånstötande till skön men likväl artsy.

Ett skepp kommer lastat med M.I.A. Det är coolt, det är stundtals riktigt jävla bra. Men stundtals blir det för förvirrande, för många tankar och särskilt inte tillräckligt genomtänkt. Men det är fortfarande snyggt. Det är fortfarande en estetisk käftsmäll. Själva smällen hade visserligen kunnat varit ännu hårdare. 

Efter AIM kan man fortfarande stå upp, borsta av sig och gå vidare med dagen. Och så ska inte en omgång av M.I.A. sluta. Undantaget är avslutande Survivor som kommer gå varm i höstens spellistor. Sjukt snygg.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA