x
Meshuggah: The Violent Sleep Of Reason

Meshuggah
The Violent Sleep Of Reason

Följer en trygg formkurva som borde tilltala nostalgiker bäst

GAFFA

Album / Nuclear Blast
Utgivning D. 2016.10.07
Recenserad av
Andreas Fällman

Uttrycket att ”musikkritiker i själva verkligheten är misslyckade musiker” är förmodligen den mest korkade ursäkten musiker använder sig av vid negativ kritik från den förstnämnde. Men varje gång Meshuggah släpper nytt så kan jag inte sluta snegla med rejält ängslig blick på min dammiga Stratocaster och inser att det är minerad mark jag kliver in på när deras The Violent Sleep Of Reason ska sättas under lupp. Därför finns inget annat att göra än att ta på sig snöskorna och klampa rätt in i minfältet, då detta är en skiva för nostalgikern.

Missförstå mig rätt. De slår knut på sig själva med intrikata taktbyten som aldrig förr och de som håller Catch Thirtythree som bandets absoluta höjdpunkt (undertecknad bland annat) kommer finna en hel del örongodis. Men lejonparten av albumet kan bäst beskrivas som en hybrid av Chaospheres aggressivitet och Nothings låtstrukturer.

Ett stort plus är hur organisk ljudbilden känns; förmodligen tack vare att skivan spelades in live i studion med riktiga förstärkare. Dessutom är den befriad från solklara ”hits” vilket ger helheten större emfas än bara utvalda bitar. Dock dras den med några av bandets svagaste låtar hittills, främst MonstroCity som är synnerligen blek, även i Koloss-mått mätta. The Violent Sleep ... är inte Umeåsönernas bästa giv men långtifrån deras sämsta och följer logiskt samma trygga formkurva sedan 2008 års Obzen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA