x
Pascal: Revy

Pascal
Revy

Tidlöshet som står ut i samtidens jakt på Nu:et

GAFFA

Album / Novoton
Utgivning D. 2016.10.06
Recenserad av
Jonathan Eklund

Nu. Nu. Nu. Allt ska vara samtida. På sin spets. Alltid. Allt är slagträn. Allt ska skrivas på våra näsor. Mitt i det är det skönt att stuvas in i något som snarare känns medvetet tidlöst. På Pascals Revy serveras vi inte någon mossig tillbakablick, utan snarare en moget bekväm betraktelse över den egna individens roll i samtiden. Pascal är det allmängiltiga, det likgiltiga, det ångestfyllda men humoristiskt vemodiga. Så har det varit sedan Förbi Fabriken, och trots att många år passerat har trion lyckats konservera och förfina det.

Att lyssna på Revy är emellanåt som att göra ett tvärsnitt i ett alldagligt liv med en sylvass smörkniv. Det som väller ut ur musikkroppen kan te sig väl enkelt till en början – det blir lätt så när texter är raka och repetitiva, snarare än utmålande och snåriga – men samtidigt frustar, svänger och kränger rocken så mycket att det är närmast omöjligt att inte dras in. Väl fastnaglad är det sedan svårt att inte hitta dubbla bottnar i texterna, att inte höra smärtan i textrader om att bara någon jävla gång få känna något annat än det där som drar ned en och att inte älska de små finurliga, gömda pikarna mot ett samhälle som kanske inte alltid finns för alla.

Revy är en comeback. Ett bevis på att Pascal kommit ur sin svåra tid för att blomstra. De gör det på samma raka vis de alltid gjort, utan omvägar eller krusiduller trycker de sig in tätt intill dig och väser: "Jag litade på dig, jag litade på dig, jag litade på dig". Lugn Pascal, vi har inte svikit er. Och ni sviker inte heller.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA