Hon hittar våra svagheter och förstör oss med ett enda ord

Veronica Maggio, Pustervik, Göteborg

Hon hittar våra svagheter och förstör oss med ett enda ord

Recenserad av Jennifer Last | GAFFA

(arkivbild)

Hon släpper en atombomb. Det är fest på Pustervik ikväll och vi är välkomna in. Det är kö från entrén ner till Myrorna. Och varmt. Väldigt varmt. Både av septembers chockartade 27-graderstemperatur och av kärleken som infinner sig i lokalen. För det är ju så, att se Veronica Maggio, som gjorde sin största spelning på Stockholm stadion i somras inför dryga 20 000, på lilla Pustervik är nog något vi inte ens hade vågat drömma om.

Det är så snyggt. Bandet går på scenen vitklädda och ikväll får basisten lov att vara vår allas älskade mannen i den vita hatten. Så otroligt estetiskt. Och sist kommer Veronica skuttandes in. Skuttar är också det enda hon gör. Skuttar och hoppar. Om pekpinnen ska fram hade man kunnat önska lite mer av en scenshow. Men hon bugar artigt till ett kollektivt jubel. Och hon släpper en atombomb. Hon bara tar sig an den där scenen som om hon aldrig någonsin har gjort något annat. Sveper oss under sina vingar likt en gåsmamma. Hon gör det, och hon gör det med stil och elegans. För att hon, Veronica Maggio, är en kategori för sig och Sveriges främsta kvinnliga artist.

Låt efter låt, och det blir bara bättre. Starkare. Det är som att samtliga av hennes alster är paradrätter som hon serverar på silverfat med bestick av mässing. Något unikt. Men det finns också plats för guldkornen som kanske inte har toppat några hitlistor, men som är svåra att glömma: Vi Kommer Alltid Ha Paris, Mitt Hjärta Blöder, Finns Det En Så Finns Det Flera, Trädgården En Fredag.

Men givetvis är det så att Maggio har låtar som har nått elitnivå. Som blir kritikerrosade och spelas år ut och år in, på radio, fester, i folks lurar. Redan under andra låten, nya singeln Dom Sa!, förvandlas golvet till en studsmatta. Händerna upp i luften och de spränger taket. Under Välkommen In, Dallas, Svart Sommar, Sergels Torg, Jag Kommer. Det har börjat och det slutar aldrig. Hela vägen till avslutningsnumret Den Första Är Alltid Gratis. Vad gäller den kanske mest folkkära låten: nu är det nog svart på vitt. Efter en sisådär dryga två år kommer hon inte att behöva honom längre. Den dagen är kommen nu. Hon behöver inte Håkan Hellström. Hela huset lyfter ändå. Och hon gör det bättre.

Om musikjournalister är världens bästa målvakter, sätter Maggio ändå de där straffsparkarna rätt i krysset och toppar skytteligan varje gång. Som om hon hittar våra svagheter, och förstör oss med ett enda ord. För hon är nog en sådan där som redan har sina stjärnor på himlen, men som får dem att lysa starkare varje gång hon öppnar munnen, eller varje gång hennes penna nuddar pappret. Hade hon varit med i Idol, skulle hon fan inte ha fått någon guldbiljett till en slutaudition. Hon hade fått en till alla världens stora arenor, för det är där hon hör hemma.

Hon släpper en atombomb, och tryckvågorna går igenom samtliga i publiken. Kanske hela Sverige. Flera gånger om.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA