x
Hurula: Vapen Till Dom Hopplösa

Hurula
Vapen Till Dom Hopplösa

"Finns det ett helvete här så hamnar vi väl alla där"

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2016.09.23
Recenserad av
Emil Viksell

Han är fortfarande lätt igenkännbar, Robert Hurula. Det är fortfarande poppigt marmorerad punk, eller om det är punkigt marmorerad pop. Det är fortfarande drivna gitarrer med Phil Spector-feeling.

Men det är också en artist som är mer tillspetsad i sin samhällskritik, kvickare, bättre om man så vill. En kritik ofta framburen på gnisslande gitarrer. Och är det något som skiljer Vapen Till Dom Hopplösa från Vi Är Människorna Våra Föräldrar Varnade Oss För (2014) så är det att den inte är lika ettrig. Det förekommer till och med stråkar vid några tillfällen.

Nej, Hurula har inte tagit sig i kragen, klippt sig och skaffat sig ett jobb. Han är lika motvalls som Thåström när det kommer till konvention. Men stråkarna och det övergripande soundet skänker en känsla av nästan sofistikerad råhet och sorglighet till musiken. Saker är värre och detta är tyngre än debutens framåtlutade fart.

Björn Olsson har producerat. Sist var det Måns Lundberg. Ja, han går i samma fotspår som den han så ofta jämförts med, Håkan Hellström. Men musik-Sverige är litet, det finns bara ett visst antal producenter att jobba med. Och denna platta måste vara spiken i kistan för de där jämförelserna. Hurula är ingalunda någon ”mörkrets furste”, som han klumpigt beskrevs någonstans. Men han är definitivt en mörkerman. "Finns det ett helvete här så hamnar vi väl alla där", sjunger han. Hellström känns faktiskt som en Svensktoppen-lättviktare i jämförelse med norrlänningen och Högdalen-skildraren.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA