x
Hamilton Leithauser + Rostam: I Had A Dream That You Were Mine

Hamilton Leithauser + Rostam
I Had A Dream That You Were Mine

Den roliga, bekanta galenskapen

GAFFA

Album / Glassnote
Utgivning D. 2016.09.23
Recenserad av
Sebastian Lindström

Hamilton Leithauser är klädd i en tvångströja, sitter på golvet i en madrasserad cell och vaggar bak och fram. Rostam Batmanglij har slitit sönder sin tröja och ackompanjerar Leithausers skrik med ett leksakspiano från BR.

Det är början till duons nya album I Had A Dream That You Were Mine. Fria från deras tidigare bands kedjor låter det som om de har låst in sig i ett rum och haft roligt. Galet roligt.

Men alltför mycket av deras gamla vett har de inte tappat. Leithauser låter ännu som en glad, full Bob Dylan och hans texter behandlar samma hjärtesorg som de gjorde i The Walkmen. Rostams melodier och städskrubbs-produktion känner man igen från hans dagar i Vampire Weekend. Det låter bekant och fungerar, men det är när de vågar gå ut från sin comfort-zone som det låter som bäst. Som sprutkulegitarren i A Black Out och den drömlika bakgrunden i 1959.

I intervjuer säger Rostam att de ville att texterna skulle vara som små historier, men ibland låter det mer som utdrag från en tonårings dagbok, och man undrar om de inte kunde ha varit bättre.

Men sedan kommer slutet på The Bride’s Dad och kväver allt annat. Det slutet är ett “it”-moment. Ett ögonblick när du slår näven i luften, och det enda som spelar roll är var du är just nu. Även om du är ensam inne i en madrasserad cell.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA