x
Gigantiskt hitmaraton men var befinner sig Bieber?

Justin Bieber, Tele2 Arena, Stockholm

Gigantiskt hitmaraton men var befinner sig Bieber?

Recenserad av Klara Hallerström | GAFFA

Under torsdagskvällen intar Justin Bieber Tele2 Arena i den första delen av ett tvådagarsmaraton. För ett maraton är det. Världsstjärnan betar på sin 78:e turnédag av hit efter hit på denna Purpose World Tour. Och hade nog kunnat hålla på x antal timmar till. Eller showen hade, men det är tveksamt om artisten själv kunnat.

När Purpose kom 2015 blev den, med sin massiva hitkavalkad och sitt mogna sound, ett avgörande avstamp från den gamle Justin Bieber. Med plattan visade Justin vem han ville vara och banden klipptes effektfullt till den gamle flickidolen med snedlugg och puppy eyes. Publiken har i takt med Justin själv mognat. Den lilla tjejen som hoppar på stolen framför drar numera ned medelåldern ett snäpp. I majoritet är istället vi som följt Bieber ända sedan Baby, men som först nu på senare tid vågat kalla oss Beliebers. Och så en stor skara nya anhängare. En lyckad rebranding från Biebers sida, helt klart.

Under konserten ser vi Bieber hoppa på en studsmatta i luften och höjas upp på höga ramper. Vi ser honom spela trummor och sitta tillbakalutad i soffor. Skriva på glaskuber och dansa i burar. Men trots en publik som dansar slash skriker sig igenom hela konserten ser Justin aldrig ut att riktigt uppskatta den show som dundrar omkring honom. Han pendlar mellan att se olycklig, bortkommen och uppgiven ut och jag vill tipsa om nummer till psykolog men jag tror han har sitt på det torra där.

Kanske läser man in för mycket av tidigare skriverier om pauser, press och dåliga vanor. Men den Justin vi ser framför oss är bara halvt närvarande. Att playback spelas i bakgrunden blir uppenbart då han långa stunder inte ens låtsas sjunga med. Även dansen känns halvhjärtad. Det knippe energiska dansare han har runt sig får dra det större lasset här, och Bieber hakar på lite då och då. Kanske är det en sjukdomsdvala han vandrar i, för den frånvarande blicken och de tafatta försöken att hänga med i invanda danssteg känns aldrig dryga, utan mer som om de görs i ett febertöcken. Och jag sympatiserar med den förvirrade artisten. Showen dundrar dock vidare oavsett, och ibland gnistrar Bieber också till.

Det är tunt med mellansnack men Bieber pratar mot slutet av konserten om kall och att ha hittat sitt. Det följs självklart av just Purpose där Bieber sätter sig ned på scenen. Det är vackert och naket och jag tror på honom. Trots det stundtals avmätta genomförandet av konserten så tvivlar jag ändå aldrig på just det. Att Bieber tror på och älskar det han gör. Det syns framför allt i de akustiska versionerna av Love Yourself och Cold Water. Då är det vackert och stämningsfullt och Bieber är närvarande. Vi blir också medvetna om hans fantastiska röst, något som ibland glöms bort bland remixer och stora hits. Och stora är de. Låtarna är i sig fulländade.

Under Baby blir det tydligt vilken resa Bieber har gjort och här gnistrar han till. Man kan inte annat än hylla en artist som är så pass stor att inte ens hans egen entusiasm, eller brist på densamma, kan dra ned vare sig publik eller show. Och helt ärligt, jag förstår honom. Att mötas av skrik kväll efter kväll känns drygt om något. Give him a break, i flera avseenden. Det förtjänar han.

I slutet av konserten regnar det från taket. Det ösregnar rent ut sagt och Justin blir självklart plaskvåt till tonerna av Sorry. I vit tröja avtecknar sig den Bieber vi alla vill se och här drar showen igång på riktigt. Synd att inte hela konserten gått i samma anda. Bieber tackar av sina dansare och när de bildar en cirkel runt honom ser han tafatt glad ut. Motiverad går han ut mot publiken och drar långsamt av den blöta tröjan. Is It Too Late Now To Say Sorry, tycks Bieber undra. När den slängs ut i publikhavet ringer mina öron till det öronbedövande skriket. Det är svar nog. Lika förvirrad som Bieber själv känner jag mig vid kvällens slut, över en konsert med så mycket potential, så mycket gensvar och så lite motivation. En konsert som trots det lämnar mig full av sympati och med ett sting av oro.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA