x
Häxdoktorn frammanar andar på scenen

Wovenhand, Nalen

Häxdoktorn frammanar andar på scenen

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

När Denvers shamaner kommer till Stockholm igen möts de av ett utsålt Nalen och en fredagspeppad publik. Det börjar dock lite trögt, David Eugene Edwards och hans mannar brukar kunna brinna från första tonen men ikväll är det lite kyligt och bandet har en lång startsträcka. Låtmaterialet är ofelbart men nånting saknas, svårt att säga om det är ljudet eller bara ett turnétrött band men det tar till tredje eller fjärde låten innan magin infinner sig.

Bandet är sammansvetsat och skramligt och speciellt trummisen lägger en grund som svänger något förjävligt, speciellt när tribaltakterna rullar fram genom lokalen. Wovenhand koncentrerar sig nästan helt på de tre senaste mer rockiga skivorna och blandar countrypunkiga låtar med mer mässande stycken där Edwards excentriska sida får kliva fram. Han talar i tungor, viftar rök i sitt ansikte, gör monotona rörelser med sina armar och ger i allmänhet intrycket av en häxdoktor som frammanar andar på scenen. Vi ser oftast mer av hans ögonvitor än hans ögon och han rör sig styltigt över scenen. Dock så funkar inte alltid dessa stunder, ibland faller de platt medan de då och då låser in i ett groove och ett mörker som hypnotiserar och levererar på alla plan.

Men det här är en av de mer ojämna spelningar jag sett med Wovenhand och även om det är en rakt igenom bra spelning så saknas det något, troligtvis hade lite högre volym och tyngre ljudmix gjort sitt till. Wovenhands tunga midtempolåtar behöver en hög volym för att till hundra procent kunna bygga upp den där mässande känslan bandet är så beroende av.

Avslutande El-Bow är emellertid helt otrolig, och bandet gör sitt bästa för att dra ut på låten så mycket det bara går med trummor som maler på mer och mer medan basisten på slutet står och slår på basen och Edwards skramlar med sin gitarr. Och man inser precis hur bra det här bandet verkligen är, för när Wovenhand tänder på alla cylindrar är det få band som kan mäta sig med dem.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA