x
The Pretenders: Alone

The Pretenders
Alone

Självvald ensamhet som stänger oss ute

GAFFA

Album / BMG
Utgivning D. 2016.10.21
Recenserad av
Mathilda Dahlgren

När Dan Auerbach från Black Keys är med och producerar förväntar man sig något härligt rått och musikaliskt otillagat. Efter åtta år har The Pretenders rest sig från en aska som obemärkt legat och pyrt. Det var lätt att tro att elden hade slocknat för gott, men sångerskan Chrissie Hynde har kvar sin coola attityd och en röst som inte krackelerar sönder i första taget.

Ändå håller bandet inte riktigt balansen hela vägen. Gotta Wait är albumets starkaste låt. Den känns som en serie slag i solar plexus. Själva "knockouten” tar dock inte lika hårt som omslagets bild uttrycker. Singeln Holy Commotion har dåtiden i fickan, men utstrålar samtidigt en modern aura som rentav skulle göra sig bra på dansgolvet. Även One More Year har en passionerad längtan över sig.

Resten av låtarna flyter ut , likt blekta, fuktskadade foton från gångna tider. Ensamheten skildras väl. Men mer med epitetet ”ensam är stark” än ett sårbart utanförskap att sympatisera med. Efter så många år av tystnad vore det roligare om vi lyssnare var lite mer välkomna in i värmen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA