x
STRFKR: Being No One, Going Nowhere

STRFKR
Being No One, Going Nowhere

Ryck på axlarna-pop som levererar den ultimata indien

GAFFA

Album / Polyvinyl records
Utgivning D. 2016.11.04
Recenserad av
Karin Bernhardsson

Letar du efter något som kommer ”rock your world” får du fortsätta leta. Being No One, Going Nowhere och de elva spåren är snarare sandkorn än rocks, men rätt som det är hittar du kornen överallt. Små och vid första anblick oansenliga, men tillsammans skapar de en strand.

Det påminner om tidigt 2000-tal. När indiepop-klubbarna fylldes till brädden och mäktiga alster, lika glada som sorgsna, utgjorde ledmotiven för de unga milleniumbarnen. När Miike Snows Animal var ”måste dansa”-låten och The Embassy stod på scen och såg ut som att de helst ville dö.

STRFKR är en rumsrenare variant av bandets ursprungliga namn Starfucker, som grundaren och vokalisten Josh Hodges har sagt representerar allt som han inte ville vara en del av. Ironin och den sarkastiska attityden lyser igenom och det är inte konstigt att de platsar på Spotifys spellista ”Ultimate Indie”.

Spåren Maps och Satellite lyckas sticka ut i det annars relativt uniforma albumet. Det är faktiskt imponerande att Josh Hodges lyckas låta nästan exakt likadan genom hela albumet. Hans släpighet och ”rycka på axlarna”-stil är konsekvent, och trots att energin i spåren växlar är det knappt märkbart om han gör det detsamma.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA