x
Dungen: Häxan

Dungen
Häxan

Kompromissfull psykrock är väl en motsägelse?

GAFFA

Album / Smalltown Supersound
Utgivning D. 2016.11.18
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

I vanliga fall gör Dungen musik som uppskattas för dess framåtsyftande tillbakablick på psykrock. Från första skivan har Gustav Ejstes med sina kompositioner pendlat mellan introspektivt och hyperpop. Det har funnits något oundvikligt rakt och opolerat med vardagslyriken från Ejstes, men den internationella framgången pekar på att det finns något större än orden som ligger i dragningskraften som bandet alltid har.

Det beskriver kanske varje utgivning fram till Häxan. Det finns väldigt lite att ta i när det kommer till musiken på Dungens senaste album. Inte för att det inte är tillräckligt med musik, utan snarare för att det är för mycket av det intetsägande och för lite av det gripande; stunder som man får kisa för att höra. Häxan är summan av en olycklig addition. För första gången samarbetar hela bandet kring låtskrivandet, plus att musiken har varit komprimerad för att passa in på två sidor vinyl istället för till filmen Prins Achmeds Äventyr som musiken från början var skriven för. Det är lika med en obehaglig mängd kompromisser som nästan hörs i de osäkra rytmerna.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA