x
"Både större och mindre faktiskt"

Håkan Hellström, Scandinavium, Göteborg

"Både större och mindre faktiskt"

Recenserad av Sebastian Lindström | GAFFA

Bandet är omfamnat av ett mörker och drar igång I Sprickorna Kommer Ljuset In. Vår huvudperson tar scenen, följd av ett svagt strålkastarljus. På huvudet har han den där svartvita hatten som han hade på sig de två magiska kvällarna i somras.
Men det här är inte Ullevi.

Det här är det mest intima mötet mellan Håkan Hellström och hans göteborgare sedan publikrekordet slogs för två år sen. Borta är det långa avståndet från högst upp på Ullevis läktare, här springer Håkan själv upp till sittplatserna för att se till att alla är med. Som han säger själv: “Det känns både större och mindre faktiskt.”

Den här turnén är till för att presentera de nya låtarna från Du Gamla, Du Fria. Men de står inte i fokus, utan känns mer som om de alltid varit med. Jag Utan Dig, som i sin inspelade version är utdragen och känns som en B-version av Kär I En Ängel, sjungs i allsång och gör faktumet att han inte sjöng Nu Kan Du Få Mig Så Lätt lite mer okej. Och bildspelet som visas på skärmarna bakom bandet hjälper verkligen. Mitt i allt ser man Bert & Ernie och Fred & George bakom Håkan Hellström, och hans “jag är bara en vanlig människa”-status bekräftas återigen.

Bara en en vanlig människa som resten av publiken. Som gråter när bandet spelar Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger. Som skrattar med Labbe när han tappar trumpinnarna. Som inte kan stå still när de hör trumpeterna i Ramlar. Som tar emot Amanda Bergman med öppna armar och låter henne dra fram sin egen Pistol.

Denna kväll på Scandinavium var början på en lång avskedskram, och det kommer inte att vara lätt släppa taget nästa sommar. Men vi kommer att klara det. Vi är ju ändå pärlor.
Det har han lärt mig.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA