x
Cat Princess: Please Me

Cat Princess
Please Me

Karismatisk lo-fi som stundtals kanaliserar Bowies själ

GAFFA

EP / Osignat
Utgivning D. 2016.12.09
Recenserad av
Jonatan Södergren

Vi har redan bevittnat uppluckringen av artisten i dess traditionella form. Artisten är en utdöd art, ersatt av genren som i sin tur ersatts av den lokala scenen. Det märktes redan när rejvkulturen växte fram på 90-talet, publiken var minst lika delaktig som DJ:n i framtagandet av upplevelsen. Är det då publiken som konsumerar musiken eller tvärtom, musikern som konsumerar sin publik? Frågan förs till sin spets när storbolag betalar enorma belopp för att vi som konsumenter ska matas med överdådiga banners föreställandes vem-de-för-tillfället-valt-att-investera-i så fort vi loggar in på Spotify. 

Svenska Cat Princess är ett utmärkt exempel på tidsandan där virtuella fingervisningar vägleder oss till lokala hubbar där vi i total anarki kan uppleva musik på riktigt. Och om vi nu ska tala om en Stockholmsscen så är Cat Princess, även om de rent tekniskt kommer från Uppsala, den mest charmerande uppstickaren (under en av deras spelningar bröt en i publiken armen). 

På scen är de lika oförutsägbara som karismatiska, vilket de lyckats fånga på denna debut-EP. Deras Mac DeMarco-svängiga lo-fi refererar oblygt till Talking Heads och ibland, såsom i briljanta ”Mr. Madagascar”, kanaliserar de även Bowies själ. Trots att de knappt existerat i ett år håller de redan internationell klass, de skulle inte alls kännas malplacerade på någon av exempelvis Primavera Sounds mindre scener. Om du bara vågar ta dig en titt under radarn, bortom den kommersiella storbolagsvärlden, så tillhör Cat Princess tveklöst landets mest lovande nykomlingar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA