x
Gubbindie utan senilsnören

Teenage Fanclub, Kägelbanan, Stockholm

Gubbindie utan senilsnören

Recenserad av Tommy Juto | GAFFA

Arkivbild

För varje gång jag ser Teenage Fanclub är det något – sällan mycket – som förändrats. Som att några låtar från senaste albumet smugit sig in i setet. Som att Norman Blakes glasögon åker rutschkana nedför den svettiga näsryggen redan i andra låten istället för den tredje. Som att Raymond McGinley blir mer och mer lik framlidne amerikanske skådespelaren James Rebhorn. Som att Gerard Love blir mer och mer lik … Gerard Love. Nej, på det hela taget är det inte mycket som är sig olikt med bandet. Däremot blir uppenbarligen publiken gubbigare och gubbigare för varje gång, inte enbart räknat i ålder och utseende, utan även i könsfördelning. Den analysen tar vi dock tag en annan dag.

Frånsett ett bitvis murrigt ljud som stör låter de lika fräscha som alltid. Fördelen med att bygga sin karriär på gamla influenser är att man aldrig är ute, men heller aldrig inne. Skottarna gör sina två album per decennium, turnerar lite däremellan för sina trogna fans och sedan är det bra med det. Harmonier är alltjämt fundamentet i deras sound och stundtals, trots att jag tydligt ser endast Blake sjunga, tycker jag mig märkligt nog höra två röster. Samma fenomen som uppstår när jag lyssnar på Neutral Milk Hotels The King Of Carrot Flowers Pt. One, där orgeln – klädsamt nog även kallad harmonium – i mina öron alltid misstas för en andra sångstämma. Alltid hörs där en sträng eller en tangent som matchar leadsången när ingen annan röst gör det.

Diskussioner om vilka favoriter bandet kommer att spela präglar alltid uppsnacket inför konserter. Man vet att Start Again kommer först och att Everything Flows kommer sist och att däremellan kommer inte fasta, men väl några ytterligare untouchables. Betydelsefulla blir istället de övriga delsträckorna där nya guldkorn uppstår, som The First Sight från senaste albumet Here. Betydelsefullare ändå blir att det också är där avsaknaden av gamla favoriter uppstår; Mellow Doubt, Baby Lee, Only With You, Star Sign, Neil Jung, Going Places. Ja, välj själv.

Så är det också du själv som gör valet – genom att pallra ditt beniga arsle dit varenda gång de gör oss den äran att komma på besök. Fortfarande det mest självklara och förnöjsamma sättet att öka chanserna till att få höra din önskelåt. Vi ses igen nästa gång.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA