x
Band Of Horses skapar frustrerande obalans

Band Of Horses, Malmö Live, Malmö

Band Of Horses skapar frustrerande obalans

Recenserad av Fredrik Söderlund | GAFFA

Att peaka på sitt andra album är problematiskt. Framför allt om det släpptes för tio år sedan. Band Of Horses kommer aldrig någonsin överträffa Cease To Begin. Det speglar så klart deras konserter också. Sömnpiller och tomt bröt avlöses av den magi de skapar med låtar från de två första skivorna. Att skippa sin vackraste låt Detlef Schrempf hjälper inte till. Band Of Horses är lika mycket raggare som älskvärda hippies. Sångaren Ben Bridwell är någon man skulle vilja ta en öl med då och då och prata musik med. Jag får för mig att hans musiksmak är bättre än vad man tror. Något som kvällens oväntade cover av Nick Caves Into My Arms är ett bevis på. Bridwell/Iron & Wine-albumet Sing Into My Mouth var något av en besvikelse, men valet av covers var ibland klockrent.

Det är sista konserten på en lång turné och känslan finns där. Känslan av att ge allt, skoja mer, slappna av och bara njuta av stunden lite extra mycket. Sånt är vackert att se. Jag har nog aldrig riktigt insett hur stora Band Of Horses. Kalla mig ignorant. Konserten är helt slutsåld och för några år sedan spelade de på största scenen på Malmöfestivalen. Det är nog dags att det sjunker in nu. Återigen så är det frustrerande att skillnaden är så pass stor på en bands toppar och, tja i princip allt annat. Håren på armarna reser sig och det går rysningar längs ryggen när Is There A Ghost, The Funeral och The First Song, Cigarettes, Wedding Bands och No One’s Gonna Love You lyfter allt upp till taket. Bandet har skapat spridd magi fram till idag, men inte på alls samma nivå.

Malmö Live har aldrig haft ett stökigt rockklubbs-band innanför sina väggar och ibland får man titta sig omkring för att faktiskt förstå att vi är i en finlokal som lämpar sig bäst för stråkensembler.

Jag må vara orättvis och kanske till och med cynisk, men bonnlurks-rocken med känslan av truckerkeps och enkilos-prilla är helt enkelt inte min kopp när den tar över helt. Särskilt inte när jag vet att Seattle-kvintettet kan vara mästare på svidande ballader och inträngande kärleksförklaringar. Det är synd att balansen ikväll inte är bättre.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA