x
En magnifik hyllning till poeten

First Aid Kit Och Vänner: En Hyllning Till Leonard Cohen, Dramaten, Stockholm

En magnifik hyllning till poeten

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Leonard Cohens frånfälle satte skitkronan på skitåret 2016. Det år som då redan hade tagit död på David Bowie, Merle Haggard och Prince. Kändisar har väl aldrig dött i tysthet, men nu dör de närmast skrikigt och smaklöst. Inte alls på grund av dem själva. Utan på grund av att varje kreti och pleti agerar kombinerad nyhetsbyrå och tankesmedja i sociala medier. Ibland känns det som rena minnesruneloppet; vem som mest och bäst kan bedyra sin kärlek för den nyligen avlidna.

Därför känner jag en viss motvilja mot ett sådant här arrangemang. Det finns något djupt obehagligt med dödsfester, som att de bara blir en bekräftelse på hur lite vi firade de nu döda när de levde. Men den där motviljan är helt onödig ska det visa sig. Förstås. Systrarna Söderberg är inga: den-där-klasskompisen-från-lågstadiet-som-du-aldrig-egentligen-känt-och-som-du-av-outgrundliga-anledningar-har-kvar-på-Facebook.

Till att börja med är de samspelta som få. De står också väldigt nära kanadensarens material och har en väl dokumenterad coverskicklighet. Cohen är ju annars en skald som tolkats sönder och samman av entusiastiska amatörtrubadurer och mer eller mindre habila artister. Men First Aid Kit lyckas tillsammans med några vänner krama ur någonting nytt ur en sönderkramad artist.

Det är inte heller en tillställning som hyllar personen Leonard lika mycket som konstnären Cohen. Inga blödiga redogörelser för personliga livsresor med denne poet som andlig guide. Nej, här tar konsten all plats. Och de enskilda varelserna på scen är bara där i kraft av vad de uträttat och uträttar som konstnärer. Detta gör att till och med en sådan uttjatad historia som Halleluja får ny kraft. Trots att låten sjungs på originalspråket engelska, känns den som sprungen ur en plats någonstans mellan Umeå och Östersund. I Annika Norlins skenbart småförvirrade tolkning kramas en nyfunnen spirituell kraft ur låten. En kraft som torde efterlikna den som låten genererade när världen först mötte den 1984.

Det stannar inte där. Vännerna som First Aid Kit tar upp på scen är inte något löst folk. Frida Hyvönen glider in så anspråkslöst att det nästan är som att hon materialiseras ur ingenting. Sedan serverar hon tillsammans med Söderbergarna en förkrossande bra Everybody Knows. Och Loney Dear spelar fram en Avalanche på pianot som lyfter fram Cohen i ett nytt ljus. Låten bygger och bygger, utan förlösning, precis som originalet. Men här görs det i större och mer orkestral form. Detta gäller också resten av konserten. Anförd av Sebastian Ring och hans vibrafon spelar den lilla orkestern och bandet fram en sofistikerad, postrockig musik i Efterklang-stil.

Skådisarna Nina Zanjani och Maia Hansson Bergqvist tar ofta plats bredvid First Aid Kit. De och duon reciterar Cohens poesi i de sömnlösa övergångarna mellan låtarna. På scenen står ett höstträd och mot väggen bakom visas projektioner. När videoljuset bryter genom grenarna skapas en asymmetrisk hemmakänsla – ungefär som när familjen samlades för diabildsvisning. Trots att bilderna ibland är allt annat än mysiga. 

Nästa svenska americanaexport in the making, Jesper Lindell, bidrar till den anständiga och snygga friktionsfriheten. Men det är tur att en sådan som Maja Francis bryter av. Med sin säregna Kate Bush-röst och Björk-vibbar gör hon Famous Blue Raincoat intressant igen. Avslutningen med So Long, Marianne och samtliga deltagare på scen – Adolf Fredriks föräldrakör inkluderat – växer steg för steg ut från en lägereldssång till en folkpopsurladdning som skulle skakat Dramaten i grunden hade det inte varit en stabil byggnadskonstruktion.

Det är en välsmord tillställning, men knappast pliktskyldig. Duon med vänner lyckas ta sig bortom perfekt stämsång och singer-songwriter-fackets tristess. Cohen är ju en av de där artisterna en bara ska älska – enligt popkulturens tänkta stadgar. Tack vare Klara och Johanna börjar jag för första gången faktiskt göra det.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA