x
Startskottet för en svensk soulprins som vill leka mer

Kaah, Berns Salonger, Stockholm

Startskottet för en svensk soulprins som vill leka mer

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

(Arkivbild)

Aprilkväll, kallt men ljust. Kaah ska spela på Berns Salonger och det var länge sedan. Insläpp sker inte förens prick sju, så ivriga hänvisas till Asiatiska intill. Bland borden en blandning av internationella gäster och ett kvinnligt klientel i nyanser av puderrosa, nude och marinblått. Salongsfärgat hår, dyra klockor och diamond rings bling bling. Intill två yngre i samspråk om män som pluggat finance i London, samtidigt slänger sig en 50+ dam med uttrycket ”top notch”. Vid borden också en recensent i otåligt dröjsmål, en tankeresa tretton år bakåt i tid får sekunderna att gå:

Mängden olja till majonnäsen, antalet sardeller till caesardressingen, antalet ägg till crème brûléen. Praktikanten var livrädd för att göra fel, det var inte bara en person som skulle äta av det antal liter som gjordes. Lättare var det med morötterna, dessa var ju bara att skala. I bakgrunden en röst från en CD-spelare utplacerad i Berns kök: ”baby Kaah kan vara hård, baby Kaah va mjuk, precis som en guzz”.

Skrammel från en jäktad servitör och dagarna som praktikant i byggnaden återgår till sitt minnesarkiv. Utanför en ung man nonchalant cyklandes framför entrén, han röker en cigg med märkesmössan på sned. Odödlighet fortsätter vara huvudstadsmentalitet.

Strax innan 21 står han så äntligen på scen; Peter Alexandersson mer känd som Kaah, vars musik brukar ges formuleringar såsom ”funkcrossover”, ”svenskt soulpopsound” och ”vinylbacksfunk”. Tillsammans med bandet Jideblasko på trummor, bas, elgitarr och klaviatur samt Mogge Sseruwagi på skicklig körsång inleder han med Ser Va Andra Ser, Baby Kaah Tillbaka och Stick Upp. Ljudmässigt låter det lite vasst men på Stick Upp blir det mer mjukt i öronen, vi ser Kaah och Mogge i fint samspel. Efterföljande Faller Till Noll ger vår soulrebell möjlighet att flexa falsetten vilket frambringar jubel från publiken. En publik som ser ut att vara från tidig 80-tals generation, visserligen en medveten ungdomlighet i klädval som gör påståendet svårbedömt, men det svängs på höfterna mer moget och utan ängslighet. Uppe på balkongen en pappa med bärsele, vaggandes en bebis.

Skiter I Allt är en höjdpunkt med sitt hypnotiskt cirkulära och elektroniska sound, likaså freestylen på klaviatur under Måste Ha Det/Måste Ta Det. Sommaren känns heller inte långt borta på Bästa Som Jag Sett, en låt där Kaah föregår Kendrick med raden ”så skön utan retusch” (även om genius.com vill få det till att han sjunger ”så kunde va med dusch”) och även Kaahlla mig som generar allsång samt den förlösande hitten för kvällen, Dom Tittar När Jag Dansar, lyfter salongstaket.

Invändningarna mot kvällens konsert är en skara frågetecken, vad hade hänt om en låt fått fortsätta längre med enbart sång och klaviatur? Om en annan inte avslutats så illa kvickt? Om nya singeln Jungl fått en bleckblåstrio på scen? Dynamiken bandmedlemmarna sitter bitvis som en smäck men ibland skaver det, troligtvis är orsaken för lite speltid ihop, men glädjen och övertygelsen finns där – man vill leverera och man vill göra det riktigt bra. När sista officiella låten för kvällen Vill Bara Leka Mer rivs av höjs nivån och budskapet är med ens glasklart, herrarna därframme verkar tycka att det är vansinnigt kul att igen stå på scen. Avslutande extranumret Innan Du Går känns som ett klockrent val och när Kaah tweakar fraseringen till ”jät-te-storm” istället för ”jätte-storm” blir praktikanten inombords knäsvag. Det är en spelning som inte kramar ur allt, den känns snarare som en upptakt, kan Kaah och Jideblasko få en påkostad Sverigeturné, tack?

”Barnsligt” har ibland uttalats av andra män om Kaahs musik, det är synd och ett tydligt bevis på att man inte förstått och samtidigt förlorat något; den genuina tron när vi var små, allas lika värde och kärleken till mångfald. De enkla och lekfulla ibland avhuggna texterna, den tidvis otydliga sången som lämnar tolkningen för lyssnaren fri. Kaah gör det för att han kan, för att han vill leka mer. Det är något för alla vuxna att ta efter och vissa män borde också ödmjukt sitta ner, lyssna till vår svenske soulprins: man kan vara hård, man kan vara mjuk, precis som en guzz.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA