x
När Iiris Viljanen får en helkväll inser man varför hon är en av vår tids viktigaste artister

En helkväll med Iiris Viljanen, Kuben, Malmö Live, Malmö

När Iiris Viljanen får en helkväll inser man varför hon är en av vår tids viktigaste artister

Recenserad av Fredrik Söderlund | GAFFA

Kvällen är uppdelad i tre programpunkter. Ett samtal med vännen och First Floor Power-mannen Karl Jonas Winqvist, en kortare konsert baserad på hennes instrumentala pianostycken och skivan Kiss Me, Stupid & 7 More Solo Piano Pieces och en sista del som fokuserar på förra årets magiska album Mercedes.  

Samtalet börjar med en rörande historia om hur Winqvist tog kontakt med Viljanens dåvarande band Vasas Flora Och Fauna efter att ha blivit hänförd av en spelning på Putte I Parken. Han i princip krävde att få jobba med dem. Vi får också nostalgitrippar om Viljanens viktigaste pianolärare, om hennes förkärlek till israeliska pianister, hur hon har bott en sväng i Malmö för många år sedan och de åtskilliga projekt hon har hoppat in i de senaste året. Bland annat spelar hon piano med Emil Jensen och i Uje Brandelius soloföreställning Spring, Uje, Spring.

Efter det småputtrande pratet är det dags för konserterna i Malmö Lives egen svarta kub som kort och gott heter Kuben. Viljanen sitter själv vid pianot och hennes korta stycken är definitivt stöpta i samma form som de legendariska pianisterna Lars Gullin och Jan Johansson. Vemodiga folktoner, men som i grunden är uppbyggda kring poprytmer. Hon klär helt enkelt vår klassiska fäbodjazz i klanger från vår pophistoria. Det pendlar snyggt mellan varsamhet och ett mer bubbligt staccato. Här märks också hur hon dessutom har tagit sig utanför landets gränser och närstuderat amerikaner som Keith Jarrett (vars Köln-konsert hon förmodligen älskar) och Bill Evans. Det är genialiskt i sin lite blygsamma framtoning. Att pianoslingorna och stroferna går igenom i hennes övriga musik är också en fin detalj. Ibland är det så tyst att fläktarna i lokalen låter som helikoptrar och att jag knappt vågar vända blad i anteckningsblocket.

Det är en 20 minuter lång paus innan kvällens huvudnummer. “Första gången som jag har hunnit med ett klädbyte”, säger Viljanen. Hon spelar enbart låtar från Mercedes. I mitt tycke en av de bästa skivorna de senaste tio åren. Viljanen är en mästare på att koka ihop sprödhet med glödande intensitet och en perfektion som aldrig känns tillrättalagd. Hennes låtar blöder och tränger sig djupare in än vilka svarta Amors pilar som helst. Hon tar djupa andetag innan många av låtarna som om de vore på liv och död. Den centrala låten på albumet handlar trots allt om hur hon som ensamt barn såg sin katt dö långsamt intill henne.

Melankoli, vemod och sorg är slitna ord. Någonstans känns det som att de skulle behövas skapas igen. Iiris Viljanen är värd en arsenal av ord som kan beskriva det hon gör med både själ och hjärta. Snälla, släpp musik snart. Världen behöver dig mer än någonsin.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA