x
Fleet Foxes: Crack Up

Fleet Foxes
Crack Up

Svårgreppbar men vacker comeback

GAFFA

Album / Nonesuch
Utgivning D. 2017.06.16
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Uppföljaren till 2011 års kanske allra bästa folkalbum, Helplessness Blues, är fyllt med trans-framkallande strängvibrationer och stadigt repetitiva melodier. I och med det har bandet lämnat bakom sig en hel del saker som gjorde deras musik intensivt fängslande och istället skapat ett album som likt en smakmeny måste vara minutiöst arrangerat för att uppskattas i sin helhet.

Robin Pecknold, sångaren och den huvudsakliga låtskrivaren, ger oss ett album som – paradoxalt nog – är delvis kompakt och svårt att penetrera och delvis förvånansvärt ojämnt och riktningslöst. Det finns stunder som Third Of May / Ōdaigahara där den relaterbara lyriken om vänskap och ensamhet och arrangemanget gifter sig på ett sådant makalöst sätt att det skapar en kandidat till årets bästa låt. Sedan finns det låtar som -Naiads, Cassadies där tema som polisens våld i Amerika presenteras på ett sådant onödigt abstrakt sätt att det hela tycks vara självgott.

Samtidigt kan man friktionslöst försvinna in i musiken utan att störa sig på hur pseudo-poetiska texterna ibland är jämfört med verserna på de två första albumen. Fleet Foxes harmonier är ju trots allt tillbaka! Inget band hade under Fleet Foxes frånvaro lyckats fylla det stora tomrummet. Kanske är det en helt ny grupp som vi idag hör. Ett band som måste skriva till höres egoistiskt excentriska texter för att hitta en ny modus operandi. Ett pånyttfött band.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA