x
Royal Blood: How Did We Get So Dark

Royal Blood
How Did We Get So Dark

Som ett soundtrack till The Fast & The Furious

GAFFA

Album / Imperial Galactic/Warner
Utgivning D. 2017.06.16
Recenserad av
Fredrik Langrath

När rockduon från Brighton släppte sin debut följdes den av ett litet jordskalv. Ett tag kändes det som att Royal Blood var på allas läppar, från Jimmy Page till en splittrad kritikerkår. Jag tillhörde kategorin tveksam till Royal Bloods kvaliteter. Jag kunde ha överseende med att de lät som en uddlös kopia av tidiga The White Stripes, i en överproducerad version. En viss hitpotential och charm fanns ändå i materialet herrarna släppte ifrån sig.

Den hitpotentialen och den charmen är numera ett minne blott, och mitt överseende likaså. Faktum är att mitt överseende packar sina väskor i första låten How Did We Get So Dark och har lämnat jordsfären långt innan avslutande låten Sleep.

Jag kan inte beskriva detta som annat än korkat. Det låter rakt igenom hjärndött och pubertalt. Eventuella likheter med The White Stripes kan fortfarande urskönjas, fast dessa likheter är mer av en skymf än en hyllning. Där Jack White kunde låta nervig och desperat, som att livet hängde på hans sång, låter Mike Kerr mer som en förvuxen och ångestfylld tonåring som vill ligga.

Skivan igenom är det gasen i botten som gäller. Öronbedövande tunga trummor och en överstyrd bas leder oss igenom tio spår av pubertal ilska. Samtliga texter handlar om att inte längre vara älskad av sin partner. Sen varierar refrängerna mellan att han är ledsen, arg, förtvivlad eller otroligt förbannad över detta. Alla dessa kvasipoetiska uttryck känns dock mest som utfyllnad och ursäkter för att få rocka loss och vara en cool snubbe.

Om du gillar Fast & The Furious kan detta mycket väl vara rockskivan för dig. Vi andra gör bäst i att hålla oss på behörigt avstånd.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA