x
Hepp, hepp och jump, jump för folket

Hoffmaestro, Bråvallafestivalen 2017

Hepp, hepp och jump, jump för folket

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Nej, finess är varken Bråvalla eller Hoffmaestros gebit. När något är lite pajigt, vulgärt och kass så lyder alltid argumentet: ”det är för folket”. Jag har ingen aning om vad det betyder, men alla verkar nöjda med att ”folket” alltid får representera det absolut lägsta och värsta i oss människor. Behöver jag nämna att publiken innan orkestern går upp på scen drar igång ett Seven Nation Army-skrål.

Nu ska jag inte dra det här för långt. Det är inget fel på Hoffmaestro. Och den rent sexistiska smörjan har tonats ned till förmån för generell snubbighet (Jens Malmlöf kör fallosmoves: skjuter konfetti ur ett rör som han håller mellan benen – konfetti istället för sädesvätska … så att säga). Bråvalla kunde inte vara en bättre plats för denna tiomannaorkester. Den ende som visar på något slags känsla som hör till mera sofistikerade sammanhang är givetvis Melo. Hans coverinstick med Sexual Healing är ren honung för öronen.

Annars är det mycket ”hepp, hepp” och ”jump, jump” och handdukssnurr. Stressig ska, risig reggae och allt däremellan. Ingenting är heligt för denna orkester. Kör bara. Och det funkar givetvis asbra live i allmänhet och i synnerhet på just en sådan här festival. Likt The Band (absolut INGA liknelser i övrigt) varvar de sångare, men givet att de har en Kaliffa som kan toasta, en Melo som kan skönsjunga från själen och en Malmlöf som kan sköta kött och potatis-sången, så blir det nyansrikt av bara farten. Som om det inte vore nog så gästar Dani M. Om Hoffmaestro som sådant kan man tycka vad som helst, men det är svårt att förneka att de är en väldigt underhållande liveakt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA