x
Världens bästa coverband

Mike Portnoy's Shattered Fortress, Slagthuset, Malmö

Världens bästa coverband

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

Tänk er att Steve Harris hade slutat i Iron Maiden. Han är inte frontman, inte sångare, han spelar inte alla coola gitarrsolon och skriver inte alla låtar. Men ändå är han ett nav, en klippa, limmet utan vilket det Iron Maiden som vi känner idag kan existera.

Samma roll hade trumslagaren Mike Portnoy i Dream Theater, ett av de mest stilbildande hårdrocksbanden någonsin. Som en av gruppens originalmedlemmar gjorde han många intervjuer, skrev mycket material, var alltid en karaktär på scen och skötte till och med en del mellansnack bakom cymbalerna. Sedan han lämnade Dream Theater i september 2010 har orkestern aldrig riktigt återhämtat sig. Deras konsert på Malmö Arena tidigare år var ett tydligt bevis.

Mike Portnoy har hunnit delta i massor av projekt sedan 2010, men alltid hållit sitt gamla material på avstånd. För att fira sin 50-årsdag bestämde han sig dock - för fansens skull - för att turnera med den svit om sin alkoholism han skrev till Dream Theater och som sträcker sig över fem album. Sista spåret i “The 12 Step Suite” har gett namn till turnén - “Mike Portnoy’s Shattered Fortress”.

Anna och Marcus Enochsson driver sedan några år festivalen Progressive Circus, och verkar gång på gång ha en nästintill magisk förmåga att locka exklusiva bokningar till södra Sverige. Efter att ha inlett sin konsert med stycken från Metropolis Part 2: Scenes From A Memory och Awake kliver Mike fram till scenkanten och förklarar att de just rest i 16 timmar från Paris, bara för att klämma in ett enda datum i Skandinavien innan de åker till Luxemburg dagen därpå. “Who needs a day off?” sammanfattar arbetsmyran sin livsfilosofi.

Besökare från över tio länder, däribland Peru, Japan, Argentina och Ungern, har tagit sig över land och hav för att nästan sälja ut Slagthuset i Malmö. Många är vi som blir helt mållösa. Som kompband har Mike med sig det progressiva metalbandet Haken från London samt gitarristen Eric Gillette, främst känd från The Neal Morse Band. Resultatet är samma sättning som Dream Theater, fast med tre gitarrister istället för en.

Dags att dra en rejäl svordomsharrang i progkyrkan. Är inte det här projektet … roligare än dagens Dream Theater? Åtminstone är responsen betydligt bättre än i Malmö Arena i februari. Efter att förbandet Next To None med Mikes blott 18-årige son bakom trummorna fått värma upp publiken är det ingen som låtsas om att det finns stolar att sitta på. Stående ovationer? Stående sittplatspublik! Gensvaret är otroligt och det är alltid lika roligt att höra folk försöka klappa händerna till en låt som The Dance Of Eternity, känd för att byta taktart var tredje sekund.

Under nästan två timmar får vi njuta av vad som kan vara världens bästa coverband. Eric Gillette har en mjukare ton än John Petrucci, och både hans och Ross Jennings röster känns för dagen behagligare än James LaBries. Mike Portnoy verkar helt outtröttlig bakom sitt rymdskepp till trumset och när han väl byter kläder är det från linne till t-shirt. Han styr sitt mickstativ och snurrar trumpinnar samtidigt som han verkar ha sju extra armar. Som vanligt alltså, musikvärlden är nog ganska överens vid det här laget om att det är en av världens skickligaste trummisar som sitter där i sitt blåa skägg.

Min första playlist någonsin på Spotify utgjordes faktiskt av “The 12 Step Suite”, fem låtar som Mike inte ens själv trodde skulle framföras tillsammans någonsin. Inte helt oväntat är det världens succé. Nästan bäst för kvällen är det lugnare stycket Repentance, där Mike sjunger stora delar själv. Vi får generösa tre extranummer från Metropolis Part 2, vilka utgör nästan ytterligare en halvtimme musik.

När introt till Fortune In Lies får avsluta festen undrar jag hur Anna och Marcus någonsin ska kunna toppa det här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA