x
Cirkusartisten har fått en dos Xanax

Danny Brown, Way Out West, Linné

Cirkusartisten har fått en dos Xanax

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

Danny Browns senaste album Atrocity Exhibition är inte bara döpt efter en Joy Division-låt, det är också en ganska bra beskrivning av hans persona. En gladlynt men samtidigt halvt ondskefull cirkusfigur som levererar lite mer ogästvänlig och knasig hiphop än de flesta andra i sin genre. Med det sagt är eftermiddagens tillställning betydligt mindre tokig än vad man skulle kunna förvänta sig av Detroit-rapparen. För medan Atrocity Exhibition stundtals är just som att stiga in ett avsnitt i andra säsongen av American Horror Story, så har Brown av allt döma fått en dos Xanax innan det som utspelar sig på scen. Kanske bidrar hans nya tråkiga snaggade frisör till en mer vårdad framtoning. Och visst låtsasspringer han fram och tillbaka på scenen till 90-talisternas förtjusning, men i övrigt känns det som att han förutom lugnande går på rutin.

Hitsen Dip, Grown Up och Really Doe avlöser sömlöst varandra samtidigt som haschdimman ligger tät i Linnétältet. Folk kastar sig svettiga ut ur tältet för att inte återvända, nästan som om de gått förbi och hört något de gillade men inte orkade hela vägen. För när hitsen är avklarade är Danny Brown inte den mest tillgängliga rapparen i stan. Och när hans nasala häxrap når sin kulmen krävs det mer än tunga beats för att hålla publiken kvar. Det blir snabbt tydligt. Samtidigt är det just detta som är charmen med Danny Brown. Han är inte A$AP Rocky, Lil’ Yachty eller Desiigner, han är betydigt svårare än så. Lite mer som ett vuxendagis. Och när han helt oväntat dundrar igång 25 Bucks, samarbetet med iskalla indie-eletronica-duon Purity Ring, så är det som att allting faller på plats.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA