Glädjefest när Brooklyn kommer till byen

Young M.A , Øyafestivalen, Oslo

Glädjefest när Brooklyn kommer till byen

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

(Arkivbild)

Vandrar du över Brooklyn Bridge från Manhattan ser du så småningom en skylt: ”Welcome to Brooklyn. How sweet it is!”. Det är en av åtta välkomstskyltar för bilister som pryder stadsdelen i New York City. Var och en av de åtta skyltarna har en egen personlig hälsningsfras, det var förre stadsdelspresidenten Marty Markowitz, som implementerade idén kring skyltarna. Han ville marknadsföra Brooklyn som en stadsdel med unik karaktär. Skyltarna är numera givna turistmagneter.

Magnetisk kraft, det verkar också rapparen Young M.A ha, för när hon ska inleda fredagskvällens fest på Sirkus, Øyafestivalens stora scen under tak, är många på plats. Innan hon syns till får vi en duktig uppvärmning av hennes bästa vän, gästrappare Keys med DJ. Nutida hits av Future och Kendrick spelas i kombination med diverse klassiker: Hot In Herre, Jump Around, We Will Rock You. Tio minuter in är tältet fullt och stämningen på topp när Young M.A äntrar scen.

Sirkustältet har tidigare under veckan inte varit idealiskt ljudmässigt, en rektangulär stålkonstruktion på jordigt grus som fått ljudet att klinga hårt, kvällens spelning är inget undantag. Att M.A väljer att avsluta a cappella vid flertalet tillfällen är därför välkommet, det är också då hennes skicklighet som rappare oundvikligen fångar oss. I bakgrunden en rullande video som visar tatueringar, en mick som brinner och gatubilder från Brooklyn, stadsdelen där Katorah Marrero (Young M.A) föddes. En kille framför mig i keps och Wu-Tang-tröja går, Marrero replikerar med ”I’m the hottest in New York” och när hon sen frågar ”where my ladies at?” skriks det högt till svar.

Under onsdagen hade Migos DJ en förkärlek för att avlossa artificiella pistolskott, Marreros DJ verkar ha en annan särskild böjelse: ljudet av mullrande åskmoln efter var och varannan låt. Irriterande såklart men det är svårt att vara sur, för intill dansar en vit medelålders kvinna i lång jeanskjol vildare än någonsin. Young M.A, öppet queer, är en idol för många och när hon från scen statuerar ”I’m a motherfucking queen AND king and I don’t care what anybody say about that” jublas det åter.

I Sara Jordenös dokumentärfilm från 2016 om Kiki-scenen i New York uttalar sig flera icke-vita HBTQ­ungdomar om de trakasserier från polis de upplevt i staden. Att det idag kan vara provocerande att vara icke-vit, queer och utöva en musikalisk konstform är en gåta. Under konserten med M.A passerar det polis, vakter och säkerhetspersonal så ofta att jag suckar djupt, för i publikhavet finns det ingen som behöver omhändertas eller lugnas ner, under tältduken på Sirkus finns det bara positivitet. Tillslut ger en rastlös själ i säkerhetsväst upp, släpper ner axlarna och diggar istället med till underhållningen på scen.

My Guyz, Hot Sauce och Ooouuu är spelningens höjdpunkter, varav den sistnämnda följs av en applådexplosion. En kille i skjorta och datorväska skakar rumpa och det är tydligt att Marrero lockar en blandad hiphoppublik. ”Fuggedaboutit” står det på skyltarna i Brooklyn när du lämnar stadsdelen, men Marreros unika karaktär och kvällens konsert – det är inget vi glömmer i första taget.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA