Omsorgsfullt utfört med dansskorna på

Sampha, Øyafestivalen, Oslo

Omsorgsfullt utfört med dansskorna på

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

Bland björkarna vid busshållplatsen står en medelålders kvinna i förmiddagssol, moder jord visar sig i all sin prakt denna augustidag i Oslo men kvinnan har huvudet nedvänt i tyst och stilla gråt. En ung man, på gränsen mellan tonåring och vuxen håller henne om axlarna och livet, stryker över armarna och kysser hennes panna. Som han skyddar och omslutande håller henne upprätt på samma gång. Av situationen att döma är det mor och son. En scen full av sorg, men också omsorg. Ett så smärtsamt vackert vardagsögonblick att vi tvingas titta bort, och istället med grumlig blick närstudera bladen på närmsta björk intill.

På bokmål definieras ordet omsorg som ”å sørge for, dra omsorg for noe, være full av omsorg for familien”, på nynorsk är definitionen ”vilje til å passe noko, ha omsorg for seg og sine”. Svenska synonymer till ordet omsorg är vård, skötsel och tillsyn men också omtänksamhet, omtanke och uppmärksamhet. Att med ömhet sörja för nära och kära är essensen i det vi kallar kärlek.

I ett videoklipp från OTHERtone Beats 1 Radio Show från 2016 diskuterar Sampha sitt debutalbum tillsammans med Pharrell Williams och Scott Vener. Sampha ger ett ödmjukt på gränsen till blygt intryck och förklarar att omsorgstanken ”the dept of caring, and the dept of people who cared for me” fanns med i skapandet av albumet. Han fortsätter sedan lågmält berätta om sin mors bortgång efter fem års cancersjukdom.

(No One Knows Me) Like The Piano är Sampha Sisays hyllning till sin mamma, och i en italiensk radiointervju förklarar han låtens tillkomst: ”No one knows me like the piano, that came to me when I was at my mother’s house. It’s just something that kind of popped into my head, while I was looking at the piano and just watching TV with my mom. But then I actually finished that track somewhere else, I finished it in Norway of all places, when I was working on the album”.

På scen i Tøyenparken, Oslo, Norge (”of all places”) står han så äntligen, Sampha, och en strid ström av människor har undgått kvällssolen för att istället höra electro-soul-fenomenet under tältduken på Sirkus. En ljussatt halvmåne pryder scenen där han har hjälp av tre andra musiker.

Vackra balladen Too Much vars inledande toner påminner om när kyrkklockor uppmanande ringer in, följs av stort jubel. (No One Knows Me) Like the Piano får vi också såklart men Sampha verkar inte vilja dröja vid det stillsamma alltför länge, han inger en småjäktad känsla av att vilja bjuda på en mer dansant festivalspelning. Vid ett tillfälle syns alla fyra på slagverk vid samma stativ, de flesta klädda i vita kläder, Sisay själv i vitt och rosa. Tillsammans slår de frenetiskt och det blir en perfekt upptakt till efterföljande Without och mer öronbedövande jubel.

Det låter lite burkigt stundtals, som att Samphas röstrymd och musikalitet inte får plats helt där under tältet och frågan är om han inte hade kommit mer till sin rätt på en utomhusscen. Vi kippar efter andan, men inte av musiken utan av brist på luft. Slagverk fortsätter att dominera tillsammans med turkosgrönt, korallrosa och vitt strobljus. En medelhavstempererad klubbkänsla likt Sisays landskollega Jamie xx är duktig på.

Blood On Me intensifierar både slagverk och handklapp vilket resulterar i första rysningen med tillhörande gåshud, men då är spelningen snopet slut. Förväntningarna var kanske väl höga på den talangfulle och ödmjuke artisten från södra London ikväll, för de infriades inte helt, samtidigt var det en överraskande svängig och långt ifrån blyg tillställning noga genomförd från början till slut. Att göra något med omsorg innefattar som bekant noggrannhet, men också hänsyn och omtanke. Sampha ville bjuda en peppad publik på en perfekt uppladdning inför den fortsatta festivalkvällen och han ska ha all eloge för det.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA