Mer vatten än bröd på Maggios första hybriskväll

Veronica Maggio - Vatten Och Bröd, Mosebacke, Stockholm

Mer vatten än bröd på Maggios första hybriskväll

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

Veronica Maggio har berättat i tidningen Café att hon efter första skivan hela tiden fick höra: ”Aha, du är en sån som sjunger andras låtar?”. På Vatten Och Bröd var nämligen text, musik och produktion gjord av Stefan Gräslund, som anlitade henne som sångerska till sitt projekt. Ungefär som Mauro Scocco gjorde ihop med Lisa Nilsson på Himlen Runt Hörnet en gång i forntiden.  

Trots det har Vatten Och Bröd en personlig prägel som gör att den känns ”Maggio-aktig”. Stråken av mörker och utanförskap som hon skildrar i sina egenskrivna alster finns redan där. I Ingenting Kvar sjunger hon om själslig tomhet; hon ser sig i spegeln men känner ingenting. Eller som i Ballad Om Vintern: ”Visst finns det stunder som skiner/Ibland kan det kännas okej/Men det blir i bästa fall, som på super8-band/Där himlen är färglös, oföränderligt grå”.

De andra låtarna är också lite sorgsna, oftast med kraschade relationer som tema, som till exempel Gå Nu och Kvällens Sista Cigarett. Den enda låt på skivan som går utanför Maggio-mallen är Havanna Mamma, vars blekvita reggaekostym känns lite underlig medan textens hjältinna beskrivs rätt yxigt. Men på det stora hela en bra debut som också kammade in en Grammis för Bästa Nykomling.

Nu är det dock länge sedan låtarna spelats live, senaste åren har det bara varit Dumpa Mig som dykt upp då och då. Och på Stadion-spelningen sommaren 2015 sade hon att de gamla låtarna aldrig mer skulle spelas efter den kvällen.

Men så fick Maggio idén till hybris-kvällarna, som hon kallar dem från scenen på Mosebacke. De innebär att hon på fem dagar gör fem spelningar – alla hennes album framförs i sin helhet, i turordning, ett album per kväll. Och då måste hon förstås börja med Vatten Och Bröd, vare sig hon gillar det eller inte.

Och nog blir det ganska snabbt tydligt att 36-åringen inte är särskilt sugen på att köra albumet live. De flesta behandlas styvmoderligt, och betas närmast av på löpande band. Vi Har, Vi Har drabbas värst, den klipps av innan rapversen av Kristoffer Malmsten (Rah-balder från Fattaru). Kanske tycker Maggio att låten inte är tillräckligt bra för att ringa in honom för ett inhopp, vad vet jag. Snopet känns det ändå.

Nöjd?, som hon presenterar som låten som gjorde henne nästan omöjlig att dejta, finns det däremot både liv och kraft i, liksom mångåriga följeslagaren Dumpa Mig. Kvällens Sista Cigarett har också lyster, men kanske mer för att den blir kvällens sista låt och hon äntligen är färdig med skivan.

Fast såklart kan hon inte lämna oss utan extranummer, och många blir det. Nio stycken, bara en färre än Vatten Och Bröd. Nu känns hon mer hemma och mer trygg i vad hon gör. Känslan av att detta främst varit ett förspel inför de följande kvällarna avtar efter hand. Så när Kaah dyker upp som kvällens ”surprise” (varje kväll kommer hon presentera en artist som betytt mycket för hennes musikskapande) så är både Maggio och publiken varma i kläderna. Tillsammans gör hon och Kaah den sistnämndes Innan Du Går, en modern svensk soulklassiker som lyfter kvällen ett välbehövligt snäpp.

Sedan följer rena autobahn när hon smäller av publikfavoriterna 17 År, Jag Kommer och Den Första Är Alltid Gratis. Men det är som att Maggio känner revanschlusta för konsertens första blaskiga halva, så hon återvänder ännu en gång och avslutar med en finstämd Snälla Bli Min, som får bli kvällens godnattvisa.

En värdig final på en afton som började i uppförsbacke, men till sist rätade ut sig. Långt från klassikerstämpel, men nu är hon i alla fall tillräckligt uppvärmd för att det ska bli raksträcka hela vägen resterande spelningar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA