x
Aldrig stå still, alltid på väg

DJ Shadow, Kägelbanan, Stockholm

Aldrig stå still, alltid på väg

Recenserad av Janne Hallman | GAFFA

På DJ Shadows t-shirt står det ”We are never going back”, vilket känns som en passande varudeklaration för 45-åringen från San Jose. Hans banbrytande debutalbum Endtroducing fyller otroligt nog 21 år, men skulle lika gärna kunna vara gjort i förrgår, så pass före sin tid var och är han. Senaste albumet The Mountain Will Fall visar återigen en man med fingertoppskänsla för vad som svänger, vare sig det är old school hiphop, uppumpad triphop, Kraftwerk-electronica, Chemical Brothers-feta beats eller cool jazz. Med alla fingrar i varenda syltburk som finns klarar han lätt av att separera smakerna från varandra. Visst görs musikaliska tillbakablickar, men han är hela tiden på väg framåt.

Live bygger han en extra dimension då scenshowen är något utöver det vanliga, inte minst när det gäller hiphop-artister som ju sällan utmärker sig för genomarbetade shower. Ryktet om hur snygg, häftig och fängslande den är kunde publiken på knökfulla Kägelbanan få bekräftat på onsdagskvällens konsert.

DJ Shadow och det visuella geniet Ben Stokes har haft ett samarbete kring livekonceptet sedan 2001 och förfinat det för varje turnérunda. Precis som musiken är det vi ser på videoskärmarna som omringar Shadow en eklektisk mix som förstärker låtarnas innehåll. Därför visas till exempel massiva bergskedjor till Bergschrund, stridslystna uppstoppade djur till Rabbit In Your Headlight, klipp ur skräckfilmen Creature From The Black Lagoon till Horror Show och folk som bläddrar i vinylbackar i samplingsglada Midnight In A Perfect World. Stilsäkert och så ini helvete coolt.

Men det blir ännu bättre halvvägs in i konserten när ett genomskinligt skynke vecklar ut sig från taket, ner mot scenkanten. På den projiceras andra animationer som skapar en 3D-känsla utan att vi behöver de begränsande glasögonen. Mittemellan skynke och skärmar står DJ Shadow och jobbar med laptop, två skivspelare (såklart) och ett minimalt trumset. Likt en dirigent sveper han med armarna för att markera ljudeffekter eller ord som spottas ut av de samplade rösterna i hans låtar. 

Och även om en hel del är förinspelat så visar han sig vara en djävul på scratchande, en äkta turntablist vars teknik bara blivit bättre med åren. En kamera visar hans skills i realtid och det ser nästan ut som det spelas upp i dubbel hastighet, så snabb och säker är han. 

På det hela är det en enormt imponerande enmansföreställning som pågår i drygt 90 fascinerande minuter. 

Shadow själv är supernöjd, även om han säger att han inte spelat live på en månad och därför gör en hel del missar (vilket ingen annan märker). Han lovprisar Stockholmspubliken som gett honom en utsåld konsert och visat ett så stort engagemang. Senast han var i Stockholm var för sex år sedan, så innan extranumren ger han ett halvt löfte om att det inte ska dröja så lång tid till nästa möte. Hoppas han infriar det, för detta är något som alla med intresse för musik och/eller visuell magi borde få uppleva.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA