x
En mognare artist – med samma omogna publik

Harry Styles, Fryshuset, Stockholm

En mognare artist – med samma omogna publik

Recenserad av Josefi Jönsson | GAFFA

Få var det nog som trodde att Harry Styles någonsin skulle besöka Sverige utan övriga One Direction. Men nu står han där, solo, framför ett slutsålt Fryshuset. Och han visar snabbt att han inte är någon nybörjare på svensk mark. Inte bara genom att påminna publiken om att det faktiskt var här, i Stockholm, som hans före detta grupperings första hit What Makes You Beautiful blev till. Utan även genom att återanvända sitt välkända "Jag älskar köttbullar". 

Klädd i helgul blommig kostym river han av låtar som närmast kan liknas vid Rolling Stones och andra gamla godingar. Han till och med rör sig över scenen likt en ung Mick Jagger. Både musik, kostym och rörelsemönster säger en hel del om Styles utveckling. Och om vem han vill vara nu när han står på egna ben. Han som tagit sig loss från ett pojkband för att kunna löpa sin retrodoftande lina fullt ut. Men där i den täta massan av människor är det knappt en själ som inte samtidigt dokumenterar allting i sociala medier. Det är den yngre generationen i ett nötskal – vilket stundtals känns som helt fel målgrupp för en mognare Harry Styles. 

LÄS OCKSÅ: Rockikonen tar farväl med en sista Sverige-spelning

Men det är inte bara publiken som känns felplacerad. Även kvällens huvudman himself gör det stundtals. När den egna diskografin blir för tunn för att bära en hel spelning och måste fyllas ut med omgjorda tolkningar av de gamla pojkbandsdängorna, det är då kvällen delas av på mitten. När den som gått längst från One Direction plötsligt inte verkar ha rört sig någonstans alls, även om han är stormsteg från den han var senast han var här.

De öronbedövande skriken är stundtals ogenomlidliga. Särskilt när huvudpersonens mellansnack går förlorade i ett sorl av gälla tonårsskrik. Men när Styles skiner som allra mest känns det ändå värt att genomlida. När han inför den pampiga, och självklara, avslutningen med Sign Of The Times ber hela publiken att sluta sina ögon. Och när alla med fortsatt sluta ögon flätat ihop sina händer med personerna bredvid och höjer dessa mot taket. Då kommer ett öronbedövande jubel värt varenda spår av tinnitus när Harry bryter gränserna mot alla sociala barriärer i samhället. När slutligen de första tonerna i dunderhitten tar vid, då spelar det ingen roll att publiken är något bakåtsträvande. För Harry visar så bra att hans egen resa bara har börjat.

LÄS OCKSÅ: Ger konsert helt i mörker


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA