x
Noel Gallagher’s High Flying Birds :  Who Built The Moon?

Noel Gallagher’s High Flying Birds
Who Built The Moon?

En dinosaurie det svänger om

GAFFA

Album / Sour Mash Records
Utgivning D. 2017.11.24
Recenserad av
Janne Hallman

Oasis-bröderna har hela hösten munhuggits mer än vanligt, säkerligen för att de ger ut varsitt album med bara nån månads mellanrum. Liam har som vanligt varit mer aktiv i skitsnackandet, medan Noel förmodligen oftast bara tänkt ”jaja, låt honom hålla på.”. Liams album visade sig dock bli en extrem framgång; på hemmaplan är det bara Ed Sheeran som sålt fler skivor i år. Så kan storebror matcha den succén?

Han gör det inte helt lätt för sig, vilket både kan applåderas men också innebär att de mest konservativa fansen kommer att undra vad han håller på med. Skivan är nämligen producerad av David Holmes, som är mest känd för att göra electronica och techno, vilket gör att det är mindre gitarrer än man förväntat sig.

Å andra sidan så har 50-åringen tagit hjälp av sina gamla polare Johnny Marr och Paul Weller, så man kan inte säga att albumet är särskilt vågat. Första singeln Holy Mountain har snott saxofonriffet från Bryan Ferrys hit Let’s Stick Together, riffen från She Taught Me To Fly låter lånade av glamrockarna T-Rex, medan Stones-aktiga Black & White Sunshine kunde ha varit med på nån av de senare Oasis-plattorna. Så nog finns det rätt mycket traditionellt låtbygge här.

Men jag lägger gärna tyngdpunkten på det som med Gallagher-mått känns lite nyskapande. Det är klart mer upptempo än på hans två tidigare album, ett wall of sound-vänligt sväng som funkar rätt bra. Här finns också österländskt snirkliga tongångar, som i plattans bästa låt Be Careful What You Wish For – en suggestiv, flummig historia som låter mer Doors än Beatles.

Därmed är det hans bästa soloplatta hittills, och det var verkligen inget jag förväntat mig. Kul att bli överraskad av en dinosaurieinstitution som länge känts som den överlevt sig själv.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA