x
Mavis Staples: If All I Was Was Black

Mavis Staples
If All I Was Was Black

Soulikonen tillbaka med nya kampsånger

GAFFA

Download / Anti-
Utgivning D. 2017.11.17
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Numera behöver hon bara prata för att tysta ett rum och fylla det med sin sargade röst, för att nå sin publik, för att beröra, för att dra till sig uppmärksamhet. I sitt 78:e år, varav hela 67 varit som sångare, är Mavis Staples fortfarande oumbärlig, en omvälvande röst i mörkret, en ledstjärna bland aktivister, förvånansvärt medveten om hur man passar in i den ständigt föränderliga musikvärlden. För att fortsätta hålla sig nära till den rhythm and blues och gospel, liksom självfallet soul, hon håller kärast har hon därför de senaste åren jobbat för att omforma hennes ikoniska uttryck efter mer moderna versioner av musikstilarna.

Rötterna i albumet är Staples många långa år som civilrättsaktivist, ett flera decennier långt engagemang som är lika imponerande som ledsamt att ta in sett till hur lite som till synes har förändrats på ett halvt århundrade, som hörs med eld och tydlig passion även här efter alla år. Hon ser på albumet som ett verk för att föra människor samman, att det är vad hon hoppas åstadkomma och att ingen kan stoppa henne från det då hon har för mycket kärlek i hjärtat.

Samarbetet med Jeff Tweedy har gett henne nya vingar, de jobbar onekligen bra ihop och det gick inte att förneka efter det första albumet tillsammans som dessutom resulterade i en Grammy. Men det har samtidigt knappast varit revolutionerande. Det går inte att förbise på If All I Was Was Black heller, där de hamnar längst ut på kanterna av varandras talanger och intressen, att det de gör bra gemensamt hamnar i backspegeln och att de därför svajar emellanåt. I största allmänhet håller de sig däremot solitt i mitten: det låter som country men också som soul, det låter som blues men också som gospel, och i stort låter det som americana, för att det är helt enkelt så Mavis Staples låter.

Albumets och Staples stora gärning är att det inte finns någon cynism där att tala om: det drivs fullständigt av empati för medmänniskan och viljan att bygga broar för en bättre samtid och framtid tillsammans, att det finns för mycket jobb att göra för att göra annat än att jobba, om det där hoppet ingen kan ta ifrån Mavis Staples.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA