x
Olle Ljungström: Måla Hela Världen

Olle Ljungström
Måla Hela Världen

Vital ända fram till gravens rand

GAFFA

Album / Metronome
Utgivning D. 2017.12.07
Recenserad av
Janne Hallman

Sista gången jag träffade Olle Ljungström var på en efterfest på Storsjöyran sommaren 2013. Han hade spelat på Östersundsfestivalen två dagar i rad, och konserterna var – som de allt oftare blev mot slutet av hans karriär – en blandning av vatten och vin. Men trots sin ojämnhet under 2010-talet var den otyglade stockholmaren hela tiden ett unikum. Ett uttjatat och devalverat uttryck, men både sant och visst i detta fall.

Han sjöng om att spela vanlig, men både personen och artisten var nåt helt annat. Hans smarta och säregna texter förstås, men även hans rumlande och tumlande privatliv skapade rubriker med jämna mellanrum. Ända tills han flyttade ut på landet, till den lilla byn Gräfsnäs. Där verkade han finna en någorlunda normal tillvaro, långt från storstadens frestelser. Där kunde han skriva nya låtar, och så började han måla regelbundet, en hobby han tagit upp på senare år. Olle Ljungström var inte den som slog sig till ro, inte fullt ut.

Därför är det inte förvånande att hans sista skivsläpp inte består av demoversioner av gamla låtar eller material som en gång avfärdats. Istället gjorde han ända fram till dödsbädden helt nya låtar med bandmedlemmen och vännen Torsten Larsson. Båda tydligt medvetna om att Olle kanske aldrig skulle se albumet i färdigt skick. Inspelningarna skedde i hemlighet för att slippa press och stress. Tanken var att det skulle bli ett dubbelalbum, men liemannen hann före.

Med ofärdiga projekt finns alltid risken för misslyckande, men faktum är att skivan inte alls känns som finalen på hans karriär, bara som ett ytterligare steg på vägen. Soundet är förvisso kraftigt Stones- och Neil Young-influerat, men melodierna håller genomgående hög kvalitet och texterna är sedvanligt surrealistiska.

Trots Olle Ljungströms vida omtalade skörhet låter han märkligt stark och vital i skuggan av det annalkande slutet. Låtar som Jag Och Min Bror, Kompakta Tystnaden och Världens Renaste Häxa hör till det bästa han gjort, vilket gör albumet till en både värdig och viktig del av hans livsverk.

En av anledningarna till att det blev ett så bra resultat är nog att han alltid var ärligt nyfiken på musik. Jag tänker tillbaka på en intervju jag gjorde med honom i samband med förra plattan Släng In En Clown. Då berättade jag om min kommande resa till Düsseldorf för att se stadens söner Kraftwerk uppträda med sin 3D-show. Olle var genuint intresserad av hur det skulle se ut, så han bad mig att skicka foton och en kort text om showen till honom efteråt. Jag lovade att göra det, och som tack fick jag den teckning han klottrat fram under samtalet.

Jag fick aldrig nån respons på mitt mejl, men teckningen har jag kvar. Under lyssningen av Måla Hela Världen tittar jag på hans krumelurer och minns med vemod en artist som levde till det yttersta mest hela tiden och som aldrig nånsin var vanlig.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA