x
Ought: Room Inside the World

Ought
Room Inside the World

Ian Curtis hade varit stolt

GAFFA

Album / Merge
Utgivning D. 2018.02.16
Recenserad av
Jonathan Sindihebura

Herregud vilken textförfattare Tim Darcy är. Den mest underskattade vi har idag? Åtminstone inom genren. En recension av Oughts tredje album börjar dock med en förståelse och ett erkännande av att det vore både fult och menlöst att tolka texterna åt lyssnaren. Han har jobbat på sitt hantverk som lyriker och blir med varje projekt bättre på att förmedla förvirring och hela ekosystemet som är uppbyggt av de mest personliga gömda inre krafterna på ett knivskarpt sätt. Han gör det med en stil som blandar narration och fri vers, vilket i teorin verkar som en dålig idé om nu målet är att beröra snabbt och betydligt. Det skulle aldrig fungera utan det som musikerna i bandet gör med sina instrument.

Utöver keyboarden som harmoniserar på ett mer framträdande sätt än tidigare, är det som spelas här traditionell postpunk som till och med Ian Curtis hade fått ett leende av att höra. Det är ett respekfullt, kanske medvetet, hommage till genrens föräldrar med en koordination mellan medlemmarna som känns fräsch, lättsam och hoppingivande.

Ought har alltid tyckts vara det bästa moderna ingångsbandet för en musiklyssnare som annars undviker punk eller oortodox rock överhuvudtaget. Men For Miles från förra LP:n är ju nästan en partylåt. Det är dock inte svårt att se hur dessa nio låtar bildligt talat inte kommer att göra så mycket oväsen av sig i år – sorgligt men sant. Men om du ger det en chans och lyssnar på en enda låt, spår fem Desire, med dess ord och basbaryton, och känner absolut ingenting, då är du tyvärr bortom räddning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA