x
The Poodles: Prisma

The Poodles
Prisma

Det här är minst sagt unket

GAFFA

Album / Gain/Sony
Utgivning D. 2018.01.26
Recenserad av
Mårten Cederberg

Ett coveralbum och man blir genast skeptisk. Behövs verkligen skivor som denna år 2018 när vi ändå stadigt matas med högkvalitativ och nyskriven musik? Behöver vi ytterligare en version av Maniac från Flashdance? Svaret är ett rungande nej och absolut inte på skiva. Vill man höra covers rekommenderas en afterbeach med Smalare Än Thord istället.

Möjligen på nåder som en bonus-CD till ett nyskrivet album, men när bolaget dessutom väljer att marknadsföra detta lika hårt som vilket album som helst blir det ännu vidrigare. Det vi får är till största del välkända radiolåtar sprungna ur dagens populärmusik men även några klassiker – Elton John och Fleetwood Mac i banala rocktolkningar. Om de vågat snurra upp versionerna mer så kanske resultatet hade varit mer glödande för nu hettar det aldrig till. Det känns trubbigt, nyanslöst och det låter många gånger tråkigt och för likt originalen.

Depeche Modes It's No Good och David Guettas Love Is Gone har lite driv och spänning och blir således höjdpunkterna medan Don't You Worry Child från Swedish House Mafia, Maniac och Blondies Call Me känns som slöseri med tid. Om man ska vara positiv så kan allt nu bara bli intressantare, i alla fall från pudlarnas håll, för det här är minst sagt unket.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA