x
Ezra Furman: Transangelic Exodus

Ezra Furman
Transangelic Exodus

Energisk pop i flykten

GAFFA

Album / Bella Union
Utgivning D. 2018.02.09
Recenserad av
André Spång

Transangelic Exodus är ett slagskepp, lett av den hänsynslöse kaptenen Ezra Furman, med ett artilleri bestående av krut och stökig pop.

Vid noga lyssning förnimmer man influenserna; John Lennon, David Bowie för att nämna några. Men Furman har inte nöjt sig med att vara ett slappt eko. Han har, likt Bowie och Lennon, valt bort den enkla vägen och istället söker efter den mest okonventionella lösningen på simpla musikaliska gåtor. På Transangelic Exodus får ingen musikgenre stå för sig själv, snällt får de trängas inom ramen av de 13 spåren. Det suggestiva soundet är spretigt, ompysslat och djärvt. Vi möts av barocka cellos, distade gitarrer och en mängd trummor och takter.

Furman sjunger brådskande, i flykten. Han sprutar ur sig meningarna med ett naturligt patos som får lyssnaren att tro på varje ord. Eller snarare, varje läte. Det är nämligen inte vad han sjunger, utan hur han sjunger. Ezra Furman innehar den sällsynta, kompromisslösa övertygelsen i rösten, att han faktiskt har något att säga. Att folk gör bäst i att höra upp och på Transangelic Exodus är det svårt att göra något annat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA